Musikpressen har i dessa dagar offentliggjort åtskilliga kompositioner af Josephson, nämligen, förutom den ofvannämnda Arioso, en Oscar Arnoldson tillegnad Cavatina (Assdur) samt enkla, genom sin hjertlighet och sin friska folkton anslående melodier till Finska toner, dedicerade till Z. Topelius. En nyhet, som väckt det största uppseende och tvifvelsutan alltid skall anses såsom en prydnad för vår musikliteratur, är L. Normans Skogssånger, af hvilka tvänne under en konsert sistl. vinter presenterades för allmänheten af fru Stenhammar och då gjorde furore. Hvad man i våra dagar fordrar med afseende på formvälde är häricke blott gifvet, utan öfverträffadt, och den ytterst förfinade omvårdnaden om detaljerna skymmer icke ett ögonblick, utan förhärligar oaflåtligt, innehållets djupa romantik och den mästerliga skildringen så väl af landskapet, som af hjertats skiftande stämningar, hvilka någon gång höjas till den mäktigaste passion. Texten är at Wolfg. Möller v. Königswinter. I den svenska öfversättningen af dessa poemer hafva beklagligtvis insmugit sig en mängd tryckfel, hvilka icke blott gifva prof på den i all nottext förekommande grundsatsen att aldrig sätta punkter öfver A (hvarigenom t. ex. vår blir var, skådar skadar o. s. v.), utan äfven på ett par ställen föranleda s re misstydningar. Så står i andra sången i stället för trolldomsmakt trölldomskraft, hvilket åstadkommer orim, och i den femte i stället för jagad jagas, hvilket åstadkommer omening. En fru Michaeli tillegnad kyrkoaria samt trenne nya sånger af Frithjof Herizman höja sig vida öfver medelmåttan och förtjena varmt intresse. E. B.