af fru Stenhammar, och en medlem af stadentkören, hr Arbman, sjöng med god tenor och behagligt föredrag tvänne visor, af hvilka särdeles den senare, Vallgossen på berget, genom äkta svenskhet i ton och skaplynne gjorde lifligt intryck. Dessa bägge nummer ackompanjeradas å piano af kompositören samt å obligat violin af hr F. Book. En bland Josephsons skönaste tonmålningar, Islossningen, i hvars utförande äfven hr Arnoldson deltog, blef konsertens glansnummer och framkallade hänförelse hos anuditoriet, som med glädje omfattade tillfället att hjertligt hylla den genialiske kompositören och hans lika rikhaltiga som anspråkslösa konstnärlighet.