Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

gendomliga och sällsynta arter. Kring de arma källorna träffade jag i mängd några er, hvilka jag ej finner i Hookers flora; nöjligen äro de nya. Det är ett märkvär igt faktum, att Chroolepus aureum är så tterst ymnig omedelbart vid brädden af de arma källorna. Den betäcker ris, qvistar, renar, och döda ormbunk-frondes med sin runaktiga orangefärg. Möjligen är den lik vår svenska art. Engelsmännen hafva stora förhoppningar m den vigt, som källorna framdeles skola komma att få såsom badort. De besökas edan af en och annan i detta ändamål. Vid Rotorna träffade jag tre personer, som vitades der i detta ändamål: men maorierna vilja ej sälja landet, der de bästa af dem iro belägna, ty de sjelfva äro så vana vid lessa vattens begagnande, att de ej kunna imbära dem, och de veta, att om de komma europ6ernes händer, så blifva de sjelfva indanträngda. Marken är alldeles genomhet i närheten if de samma. Deraf draga infödingarne len fördelen att, liksom uti källorna, sjelfva ler koka sin föda. Man behöfver blott skrapa bort öfversta jordytan, och några få tum ned är der öfveralt så varmt, att poatis, kött etc., deri nedlagda och höljda med yrmbunksblad och jord, snart blifva genomkokta. Vanligaste metoden, som jag såg dem invända, var att lägga potatisen, ty denna ir deras hufvudsakliga näring, i en korg af Phormium-blad och nedsänka den i källan, Man visade mig äfven bröd, som påstods vara bakadt vid denna värme i jorden. En obehaglig lukt af den från källorna sig utvecklande vätesvaflan märker man öfveralt i sjödistriktet. Der finnes dock en märhbar olikhet mellan olika källor, med afseende på de mineraliska ämnen, de innehålla upplösta, hvilket i synnerhet är märkbart med de kiselhaltiga och kiselfria. De förra omgifva sig med konstigt formade vallar och afsätta kiseln i form af terrasser utmed och uti de rännilar, som flyta från dem. Dessa färgas antingen svagt gula af svafvel eller röda af järnockra, eller hafva kiselsinterns ursprungliga hvita färg. Vid Whakarewarewa var detta särdeles tydligt, hela kullen bestod af en sintermassa, brännande het under fötterna och, som det syntes, blott några få tum tjock på åtskilliga ställen. Den på öfversta höjden belägna källkratern är 6 å 8 fot i diameter, trattformigt afsmalnande 6 fot ned, der den är fyld med kokande vatten. Andra bassiner äro mera skålformiga och af 20 fots diameter med vattnet vid kanterna ej hetare, än att man kan hålla handen deri. Vattnet uppskjuter från ett några fot vidt rör i midten. Man har ej kunnat utröna orsakerna till utbrottet af den förstnämnda, som i Januari och Februari och företrädesvis vid östanvind uppsprutar vattnet till en höjd af 20—30, andra säga 58 fot. Detta vatten strömmar då öfver terrasserna ned uti den blott några få famnar derifrån belägna elfven, som utflyter uti Rotorna-sjön. Annars är den vattenmängd, som bortflyter från alla källorna på kullen, endast ringa. Rotamahana, ett af verldens underverk, som keolonistrne säga, får jag beskrifva en annan gång. Auckland den 23 Sept. Som Europa-postens afgång blifvit appskjuten genom ångbåtens uteblifvande, vill jag skrifva ytterligare ett par rader. Vårdagjämningsstormarne rasa här nu. De började i går på eftermiddagen, men ha nu denna afton något lugnat sig. Den häftiga sjögången sätter hela Aucklands varf och derinvid liggande fartyg i en vaggande rörelse. Stormen är oemotståndlig, man kan knappt hålla balansen. Det är en vind, som påminner om Wellingtons och Cooks straite. vindar, men är ännu häftigare. Vi hoppas att detta skall göra en förändring i väderleken och förvandla de regniga vinterdagarne uti torra, vackra vårdagar, och våren är nu i annalkande, att döma af vegetationen. Salix babylonica har slagit ut, persikooch aprikosträden stå i full blomma, ekarne slå ut och blomma, vinrankan slår äfven ut, liksom andra europeiska vårväxter börja blomma, och äfven flere af de ny-zealandske, Derför är jag glad att nu ha fått torra de under vintern vid södra öns sydligaste del och under resan norrut gjorda samlingarna, hvilka blott beböfva inpackas i kistan, tillödas och afsändas. r Här har varit mycket oregelbundet med fartygsturerna dessa dågar. San Franciscopostens ångbåtar behagade denna resa ej anlöpa New Zealand till följd af misshällighet mellan bolaget och New-Zealands-regeringen. Post således blott en gång i månaden, och det den gamla via Suez. Man hoppas dock, att San Francisco-postgången blir återstäld genom framtida arrangement. — Jag skulle hafva rest ned till Coromandek vid Hauraki Golf i går afton, men ångbåten kom ej hit in från sin förra tur förr än i dag och afgår, som jag ser i bladen, i qvällg men jag kan ej följa med, ty på måndag hade jag bestämt att resa norr ut till Bay of Island. Men till min stora förargelso finner jag uti denna aftons tidning, att min ångbåt, varande på väg norr ut för att sedan återvända, fått skrufven i olag eller förlorat propellern och gått med segel tillbaka till Auckland. Ingenting är bekant, när den kan återtaga sina turer. Det förstås, att från Auckland kan jag göra korta resor i många riktningar till följd af denna stads utmärkta läge och rätt goda kommunikationsmedel, men det är harmligt att först blifva sviken i ett företag och sedan, när man afstår från detta för ett annats skull, äfven blifva bedragen. I Wellington måste jag vänta mer än en vecka öfver den lagliga tiden; ankommen till Napier kunde ångbåten ej gå in för de häftiga bränningarna under storm; sjelf gick jag i land med en liten transportångare, och mina samlingar måste vaggas på böljryggarne norr ut till Poverty Bay och jag gå och passa på vid den en half svensk mil från staden belägna hamnen, när ångbåten kom tillbaka. Och när jag så kom till Tauranga från min heta käll-resa, var der åter igen storm, som fördröjde ångbåtens ankomst och afgång under flere regniga, tråkiga dagar. New Zealands kuster äro olika andra kuster, som jag sett, deruti att oupphörligen, i det vackraste Iugnaste väder så väl som i storm, sjön yt terst häftigt, med höga bränningar, rullar in mot stranden på alla ställen, som äro utsatta för öppna hafvet och ej skyddade af öar eller belägna vid vikarne och hamnarne. Det är böljryggar af 12 fots höjd och mera, följande den ena efter den andra och brytande sig med häftigt dån mot stranden, til utseendet liknande. en kedja af Trollhöttevattenmassor. Som detta fenomen eger rum på alla kuster, måste det vara föranledt af dyningar efter stormar ute på oceanen, hvilka bryta sig mot ölandets kuster. Denna omständighet gör begagnandet af båt utmed land längs öppna kusten omöjligt här i landet. De samlingar, jag gjorde vid Bb och sydligaste delen af södra ön, kunäe under. den regniga tid, som alt sedan uni herskat här i landet och till följd 81 nödvändigheten för mig att det oaktaåt resa norr ut, ej hivna blifva torra förr än nu, i te Aleca Ö ara JIA fÖTr ÄN nu, i September, fv