Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

Mt derne drucko ömedelbart, der de stodo framför disken, på hvilken de kastade sina slantar. En sjögrön vegetation hade inkräktat osten, som Mochku satte framför mig; hans hustru satt bakom kakelugnen i en gul nattrock med ärtgröna blomfasoner och vabgade sitt blekgröna barn. Spanskgröna på ju dens grofva hud, omkring hans små oroliga ögon, kring hans rörliga näsborrar och i vinklarne af hans mun, som grinade. Det finnes ansigten, som bli gröna med tiden, likasom gammal koppar. (Forts.) N