Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

silfver, för att förarga den snåle juden — jag ville säga värdshusvärden, som mottog oss, stående på tröskeln, och som uttryckte sin glädje med ett slags entonig klagolåt, Han vaggade kroppen likt en anka, och kom fram till mig, i det han med en kyss satte en fläck på min venstra ärm och ytterligare en dylik på den högra; sedan började han gräla på bönderne, derför att de arresterat en herre sådan som jag, en herre, som säkert i själ och hjerta var svart och gul ), det skulle han vilja svärja på vid Tora..., och han skrek och väsnades, som hade han sjolf var rit offer för en oerhörd våldsbragd. Jag lemnade hästarne och min sehwabare, på hvilken senare bönderne höllo skarpt utkik, och gick in i skänkrummet, för att sträcka ut mig på bänken, som omgaf den ofantliga kakelugnen. Men jag började snart känna ledsnad, Vännen Mochku) hade mycket brådtom att undfägna sina gäster med nyheter och bränvin; blott två eller tre gånger hoppade han likt en loppa öfver den breda disken, stödde sig mot den och sökte inleda ett politiskt och literärt samtal med mig. Men det var icke någon utväg att skingra tråkigheten. Jag började granska det rum, i hvilket jag befann mig. Den herskande färgtonen var erggrön, En fotogenlampa, lågt uppskrufvad, spred ett grönaktigt ljus öfver alla föremålen; grönt mögel klädde väggarne; den väldiga, fyrkantiga kakelugnen tycktes vara öfverdragen med spanskgröna, tofvaraf mossa. uppsköt mellan golfstenarne — grönaktig drägg på botten af bränvinsglasen, verklig erg på de små kopparmått, ur hvilka bön) De österrikiska färgerna: svartoch gul-god österrikare. 4) Moses, vedernamn på judarne.