Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

geologer, och sålunda fått fatt imi ipphästen för detta bref, the Lake Di-)di rict, åsynen (ej bestigningen) af Tonga-y ro och Ruapahu, de varma, kokande käl-va rna, solfatarerna och fumarolerna, sjön gr aupo med pimpsten, vulkaniska bergarter, br oria, aska och sålunda fått litet materialol t strö. , Efter slutad alpresa styrde jag söderut !or 11 Dunedin i provinsen Otayo, företog exkq ursioner i flere riktningar från nämnda re ats, hvaribland må nämnas vikarne norrut, R som Waitaki Bay och de vegetationsrika st akytbergen åt nordvest. Fynden af kryptovi ama växter tillhöra mina bästa på New är ealand. De fuktiga, skuggrika dalklyf-de rna, med bäckar i bottnen, utgöra en samw ngsplats för all sådan vegetation, som trifi 8 på multnande trädoch ormbunkstam-ur ar. Och här fick man göra bekantskap ed New Zealands mest idoga provins, dess aj örsta och mest framåtskridande stad, dess de lifvande Manchester, Glasgow och Shef-de eld, det företrädesvis af skottar befolkade st nunedin. Skall jag fälla ett omdöme, så t ycker jag bäst om New Zealands nordligata te och sydligaste stad, den nämnda och or .uckland, mindre om hvad som ligger ilki idten. I Wellington, styrelsens säte, syn al ;s hvar man påtaga sig en min af att hafva äl ågonting att styra, och dess läge vid sun-P et styr alt regn dit, och när det icke regnar, NV r det den odrägligaste blåst och dam.b: hristchurch är väl anlagdt, men ligger på n slätt, har en viss prägel af förnämhety ch torde i längden förefalla tråkigt. Auck-a and är leende, omgifvet af sina grönskande b asaltkullar, med en stor, prydlig hamn, !p kyddad af talrika öar med kägelformiga lc ön. I affärslifvet råder här visserligen q gon s. k. dull-het, men det gör på främ-g ingen ett godt intryck att se ett undantag a rån detta ohäjdade go ahead, denna obe-!y rränsade vinningslystnad och penningförvärf, ) fi om endast genom söndagens mellankomstr n gång i veckan punktligt stoppas. Arbetaln ch bedja är här i landet lifvets lösen. r Min resa norrut företogs från Wellington å ångbåt till Napier. Derifrån (30 svenska aq nil. öfver land) genom trakterna, der def: arma källorna äro belägna, till Taurangaj ch derifrån ytterligare på en liten vag-g vande kustångare till Auckland. Man fär-f, las öfver kullar, beväxta med Leptospernuwmt, cK Pteris esculenta (maoriernes förnämstal, öda fordom). Vid 2000 fots höjd utbreder sig t aupos klara, blåa yta och vesterut höja a ig Tongariro och Ruapahu. Från det se-f ares kägelformiga spets uppstiger en rök-y jelare, och mellan dem och sjön ser man pån nånga ställen å nyo utströmma från jorden r iksom en tjock rök från en skorsten ellert ingan från ett lokomotiv. Kring nordöstra J vörnet af Taupo vid Tapuaeharuru, der Wai-r sato utflyter ur sjön, ryker och bolmar det 1 vå många hundra ställen. Följer man ehaf; f J 1 le många bäckar, hvilka utflyta från de varma källorna och i hvilka en ymnig vegeation af sötvattensalger, conferver och cladoohorer finnes, så kommer man upp till nå;ra små sjöar, kallade alun-sjöarne, till följd vu afsättning af alun. Dessa ligga djupt ned i n smal dal, till synandes en gammal ströms åra (men troligen uppkommen genom in-j störtning) med besynnerligt formade sidor, 4 skjutande in mot hvarandra zig-zagformigt.j Detta fenomen i dalbildning är ytterst all-t mänt i Taupo-trakten. Sjöarne bilda 4—5s ot djupa bassiner med ljumt vatten, var-( mare uti alt högre och högre upp liggande i sjöar. Vid de öfversta finnes ett tjog runds1 öppningar af några fots vidd, ur hvilka ko-, kande vatten uppkastas. Öppningarnas kan-, ter äro olika färgade af ämnen, som färgat :; den lösa kisel, som afsatt sig deromkring ) och, öfverdragen med alun, liknar tunna is-, skifvor. Här, liksom äfven utmed Waikato-j oden, får man. se grottor i bergssidorna, derur ånga utströmmar, och nalkas man ; öppningarna, ser man det kokande vattnet välla , upp, oeh ljud hörasstötvis, alldeles liknande ; det från en ångmaskin. På en rymd af 501; alnars vidd får man se ånga utströmma på; tjogtals ställen, dels ej mycket starkare än . från en rykande cigarr, dels väldiga rök-, pelare. — Något nedsänkta under jordytan, 1 vanligen i trattlika öppningar, finner man l; kokande muddkällor. Det är en hvit lera, plastisk (piplera), bubblande som kokande välling eller gröt. Solfatarerna äro lika de vanliga varma källorna i allmän form och hafva liksom dessa mer eller mindre kiselsinter kring sig. Detta bildar stundom famnshöga, trattlika upphöjningar, hvaraf en vid den vackra Waikatos stränder kallas kråkboet.. Waikato är norra öns största och ståtligaste flod; klar och blågrön rullar sig dess bölja kraftigt fram, och dess stränder utgöra ett tillhåll för de kraftigaste stammarne af maorierne, som ännu söka uppehålla sin nationalitet och sjelfständighet. Vid Ngaruawahia bodde fordom maori-kungen. Nu har han flyttat till vestkusten. Sjön Rotorua ligger mellan Taupo och hafvet. En vacker ö är i dess midt och vid dess stränder maoribyn Ohinemutu. Här äro många källor, och vattnet i sjöns vikar är: på många ställen hett. Här hafva maori-! erne den beqvämligheten att blott gräfva ned i jorden några tum och der nedsätta sin föda, som då kokas. Vid Whakarewarewa är en kulle, på hvilken en mängd stora och små varma källor finnas, hvaraf en stundom likt Geyser uppsprutar vattnet i en pelare af 30—50 fots höjd. Kanterna äro besatta med halfklotformiga ytor af kiselsinter och på många af dem finnes rent svafvel. Kiseln bildar vackra, korall-lika former, . 4 Det är skada, att naturen varit alt för karg med skogars utbredning på den platå, som, uppnående 6. !:;jd af2000 fot kring Taupo 1 och Tongariro samt Ruapahu, långsamt slut-tar så väl mot vestsom ostkusten. Det) är vidsträckta ryggar och kullar af grusad pimpsten, aska och trakyt, beväxt med Eeptospermum (Myrtacer), en buske af manshöjd, samt ormbunkar, såsom Pteris esculenta, denna senare äfven nästan manshög, bildande täta massor öfver milsvida sträckor, brungröna som enbuskarne i norra och mellersta Skåne äro under sommaren. Dalarne mellan dessa kullar, ryggar oeh platåer äro zig-zag-formigt slingriga med starkt sluttande sidor och ofta med flere terrasser. De måste hafva uppkommit genom insjunkning och sedan utgjort bäckdalar, som man kan se af deras jämna botten, hvilkas vatten uttorkat genom landets höjning, På flere ställen utbreda de sig till jämna fält, gamla sjöbottnar med något fuktig botten, beväxt med Phormium Colensoi (något spädare än Ph. tenaz. det nyzealandska linet), samt Arundo austra, lig, Der äro äfven åtskilliga andra egendomliga växter, t. ex. en Raoulia i breda, gråa, runda tufvor, en Celmisia, några sällsynta gräs etc,, hvaraf alt jag insamlade några prof; men de äro i dåligt skick, utan blommor under denna årstid. Taupos vatten är klart, blått. Doss stränder bilda ofta, liksom de öfriga norrut belägna sjöarna, små vikar af halfcirkelform. Man träftar stundom pimpstensstycken af flere fots diameter. Marken på pimpstensgrunden är i allmänhet torr och genomsläper lätt regnet. tationen af mossor är