Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

or 1046 (DJ STOCKHOLM den, 18 Dec. De sanitära förhållandena j: i Stockholm. : I dessa dagar hafva i allmänhetens hänN er lemnats tvänne redogörelser, hvilka, ömt esidigt fullständigande hvarandra, gifva i ik anledning till betraktelser öfver det of-1 an angifna ämnet. Båda dessa redogörel c er hafva till författare förste stadsläkaren okt. C. G. Grähs: den ena är hans till!l undhetskollegium stälda Ämbetsberättelse förls r 1873, den andra en för samma år utar1 etad Statistisk öfversigt af dödsorsakerna i1 stockholm. Vi hoppas, att våra läsare ej lc kola hafva något emot att med oss egna 1 n stunds uppmärksamhet åt dessa i mer än , tt hänseende märkliga aktstycken. f Att det snart sagdt i alla tider varit illa ( estäldt med helsotillståndet och dödlighets-; ållandena i vår hufvudstad, har länge . arit en känd sak: men då man i senare 1 ider med en vi ärlek talat om årtion-, ets sanitära förbättringar, om lättade till-1) illen till sjukvård, om vattenledningens utmordentliga gagn ur helsovårdssynpunkt, . 8. V., Så stod detta tal, med förlof sagdt, skarpaste gensägelse mot lätt tillgängliga pplysningar. Stockholms dödlighet har sejan år 1860 endast två gånger understigit procent, men någon gång under inflytande f härjande farsoter stigit till nära 4 proc., ch de senast förflutna trenne åren företet öljande alt annatän tillfredsställande serie: 5.02, 3,21 samt nu för år 1873: 3.64 proc. Medeltalet för samtliga 14 åren är 3,2 proc. En jämförelse skall lättast sätta oss i tillälle att rätt uppskatta hvad denna lilla siffra egentligen vill säga. Vi skulle kunna vänvisa till vår landsbygds mortalitet, som : fta nog sjunker till hälften af nyssnämnda belopp; men att på denna jämförelse vilja srunda en förebråelse mot hufvudstaden, vore ;ydligen en orättvisa, då i alla större stäler med en viss naturnödvändighet och således utan deras förskyllan hopar sig ett öfvermått af de samhällsfientliga krafter, som litigast arbeta på slägtets undergång. Men låtom oss t. ex. betrakta förhållandet i vår näst största stad. Göteborg har lika vä som Stockholm under senaste 14 år här af farsoter; men medeltalet för dess dödlighet är dock ej högre än vid pass 2,5 proc. Om Stockholm kunde lyckas bringa sin dödlighet ned till denna punkt, så vore i och med det samma vunnen en årlig besparing af nära 900 menniskolif, som nu gå förlorade. Man har sagt — och, som vi tro, med rätta — att en hög mortalitetssiffra kan betraktas såsom ett negativt bevis på tillvaron inom ett samhälle af i moraliskt eller materielt hänseende skadliga faktorer. Är detta sant, så ligger i ofvan meddelade fakta en kraftig maning att först och främst söka i grund och botten lära känna det onda och dess anledningar samt dernäst dess bot. I förstnämnda hänseende har hr Grähs sina (så vidt vi minnas rätt, nu fjerde gången afgifna) berättelser onekligen utfört ett arbete, som förtjenar tacksamt erkännande. Särskildt synes oss den redan i 1872 års berättelse vidtagna åtgärden att indela Stockholms vidsträckta område i ett antal (21) dels af förvaltning. dels af naturförhållanden bestämda distrikt vara ett lyckligt grepp, hvilket vi allenast önska mått varda i en snar framtid ännu mera i detal fullföljdt, hvilket ofelbart skulle leda till fixerandet af de särskilda punkter, som förnämligast framstå såsom härdar för sjuklighet och död. Sådant förhållandet nu är, kunna vi redan utpeka några trakter såsom synnerligen olyckligt lottade, nämligen i främsta rummet södra delen af Katarina församling, samt dernäst samma församlings mellersta del, östra delen af Adolf Fredrik och södra delen af Maria. Dessa distrikt hafva under senaste tvänne år företett följande dödlighetssiffror: 1872. 1873. Katrina södra ....... 4.02 proc. ,, 4,93 proc. mellersta 338 445 Adolf Fredriks östra 3,04 435 Maria södra ....eeeeseeDAB? 425 En enkel sammanställning af dessa siffror med de för båda åren fördelaktiga distriktens: Nikolai vestra 1,33 proc. 1.94 proc. och Klara östra Le Lo säger mer än långa afhandlingar. Vi äro visserligen ej sådane optimister, att vi tänka oss möjligheten af så gynnsamma mortalitetsförhållanden inom hufvudstadens alla delar, som de senast meddelade. En skilnad kommer i detta hänseende alltid att bestå mellan de trakter, som hufvudsakligen bebos af de välmående samhällsklas-serna, och de, der nöd, hunger och brott äro bofasta eller irra omkring. Men lika otvifvelaktigt synes oss, att en tämligen konstant dödlighet af 4 till 5 proc., inom några vissa stadsdelar och på en tid, då arbetstillfällena varit rikligare och arbetslönen högre än någonsin, ej kan vara ett naturligt och alldeles oafhjelpligt ondt. Och derför framställa vi med en viss tvekan om svarets tillfredsställande art frågor, sådana t. ex.som dessa: Hur är det stäldt med dessa hemsökta stadsdelars renhållning? Huru med deras afdikning? Ega de tillräcklig tillgång på vatten till nödiga sköljningar o. dyl. (vi tala med flit ej om dugligt dricks-vatten)? Utöfvas inom dem tillräckligt noggrann uppsigt öfver den snygghet, som är helsans bäste vän? De myndigheter, åt hvilka vården af kommunens allmänna angelägenheter närmast är anförtrodd, ega dock otvifvelaktigt till sitt förfogande åtskilliga medel, som i väsentlig mån kunde underlätta den kamp för tillvaron — i dessa ords egentligaste bemär4 oo Aula hund vi här aAfgan vi.