Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

att ni flyttat till hennes hus. Han talade med befallande ton. Om ni tillsäger mig att flytta till henne, så skall jag göra det. Det är rätt, sade han mildare och drog djupt efter andan. Ruth kände nu att den framtid, som för en half timme sedan hade synts henne så ljus, nu endast var en tom skugga. Han, som hade skrifvit, att han älskade henne, och som bedt henne bli hans hustru, skulle lemna henne. Han hade bestämt öfver hennes framtid och hon måste underkasta sig hans beslut; icke ens ett kärleksfullt ord, en vänlig blick tänkte han gifva henne, innan hon för alltid skulle skiljas från honom. En skarp vind hade börjat blåsa. Cameron kände den icke, ty han stod i skydd.zaf klippan, men Ruth var blottstäld för dess våldsamhet. Han såg, att hon ryste. Ni fryser, sade han, och det börjar bli sent; kom, låt oss gå tillbaka; jag har ännu en half timme, innan tåget afgår, jag . skall följa er hem. Cameron hade vändt sig om för att gå; hon följde efter honom och svepte schalen bättre omkring sig. Hon kom då att vidröra Camerons bref, som hon hade gömt vid sitt bröst. Ruth hade förut sagt till sig sjelf, att Cameron aldrig borde få veta, att hon erhållit detta bref, emedan han då skulle kunna anse henne djerf och oqvinlig. Hon hade ej på förhand uttänkt hvad hon skulle säga, hon hade tänkt, att då stunden komme, skulle äfven de rätta orden läggas i hennes mun. Men då nu stunden hade kommit och bon tyckte sig ej kunna säga ett ord, tänkte hon att brefvet fick vara hennes förespråkare. Ofrivilligt utsträckte hon sina armar, liksom för att qvarhålla honom; hon såg ej längre det stränga uttrycket i hans