Aftonbladet – 18 december 1874, sida 6

ansigte; hon glömde de kalla, kärlekslösa ord, han talat. Ni får ej resa och lemna mig qvarl utbrast hon med häftighet. Jag vill icke komma till mrs Leigh; detta är. icke det lif, som Gud bestämt för mig. Hans vilja är att vi aldrig skola åtskiljas. Hade hon nu sagt honom alt? Förstod han henne? Öfverväldigad både af blygsel och rörelse, sjönk Ruth ned på sina knän och gömde ansigtet i händerna. James Cameron nade väl hört hennes ord, men icke förstått dem. Stig upp, miss Edgestone, sade han och ett mörkt moln samlade sig på hans panna. Det är ej någon ställning för er. Jag kan icke se er så. Låt oss tala som vänner med hvarandra: hvad har ni att invända mot ett så sorgfritt lif som det, hvilket erbjudes er? År ni ledsen öfver att skiljas från barnet? Eller har ni något annat skäl? Jag önskar, att ni talar uppriktigt med mig. Han hade således missförstått henne; han trodde, att hon endast sörjde öfver skils mässan från Willie. Hon låg ännu på knä, men höll ej längre händerna för sitt an sigte. Hon framtog brefvet och räckte honom det. På en gång hade ett förunderligt lugn bemäktigat sig henne. Cameron grep häftigt brefvet; ett utrop af både vrede och öfverraskning undföll honom; hon hörde, att han kramade ihop pap peret i handen. : Jag förstår, sade han slutligen; jag för står nu alt sammans. Ni är mycket god. Förskräckt öfver det onaturliga lugnet i hans röst, såg hon upp. Han var blek och ansigtet hade ett hotfullt uttryck, men Ruth fruktade icke för honom och hans stränga blickar,