Aftonbladet – 18 december 1874, sida 2

jtackades för dess tillgifvenhet under k rungens 25 regoringsår, till slut, der Gu tackades för hans särskilda beskydd oc nöd. Största förundran väckte det likvä Jatt icke ministrarne till hela denna allmär llighet hade tillagt några allmänna ord o1 förhållandet mellan staten och kyrkan, uta hade föredragit att helt och hållet iakttag tystzad derom. Och just i de dagarne sto dock frågan om kyrka och stat nästn främst på listan, fölld at Glaistone i belt nyligen båt a skrift, I Rogeringen tf. 2og att tiga i stället fö Jen Rv å bans of alla gillade påstående latt den onska regeringen med ett lät sinne, som för ex engelsk blick går öfve alla gränser, bar afstött alla sina kyrklig: rättigheter. icke till förmån för en nationel kyrka eller för att återdpprätta dö gaml: I folkliga ocb antonomiska institätionerna yrkogamfönadet, äten till fromma för der eliga stolen, iör att undersiöda en kyrk iz despotism, som utplånar de sista spärer af hihet och oberoende; och detta icke ef ter vänskavliga öfverenskommelser och be slut, utan midt under ouppbörliga beskyllningar och anklagelser. Fias något förhllande, der regeringen har röjt brist på förmåga att göra situa tionen klar, så är det detta. Fyra år harnu förflutit, utan act man har kommit ett steg värmare den enda lösning, som är möjlig, der som Gladstone också indirekt pekar på med orden om återupplifvandet af kyrkans gamla inrstitutioser; i gZ fing häller, 80m autyder, att regeringen i den närmaste framtiden skall göra något annat, än hvad bon hittills har gjort, förhålla sig full komligt passiv. Till och med om hon icke hade nkgot färdigt lagförslag att lägga fram för kamrarne, skulio en förklaring, att her Des Uppmärksamhet fortfarande vore fäst på saken, och att hon önekade fö den ordnad i en eller annan riktning, ha varit bättre än alldeles inter. Följden är lätt att förutse: ju mer regeringen tiger. dess högre tala de klerikale, ju mer hon häller sig tillbaka, dess längre tränga Jesse sig fram, Påfven, som för någon tid sedan förbjöd presterskapet att taga del i valen, har pu, såsom det berättas, vidtagit mått och steg att euspondera alla de prester, som bevistigen deltagit i åem, och det kan väl då icke vara långt borta, att ban direkt — indirekt har han alltid gjort det — befaller dem att sätta sig upp mot landets lag och styrelse. Skall man äfven då tiga? Det ser ur, som om maz under denna session ämnade gå till väga med en exemplarisk skyadsamhet och precisiov, Btmintous hvad regeringen och högern angår, Venstern har, såsom nyss nämndes, förorsakat onödig tid.pillan vid valet at några kemmarena tj stemän, mena när diskussio lerna begynsa på allvar, kav det ju hända, Itt man icke mer företager sig sådant oråd. Vid valet af finaosutskott, hvilket Minghett: nträget bad kawmaren påskynda, segrade vögern Åter och inzatte deri alla, gom den ville, saret uteslöt de af vensteros kandilater, som den icke tyckte om. Den hade ser vid detia tillfälla en öfvervigt af omsticg 60 röster. Bland de lagförslag, som gerivgen med det första ämnar framlägira ör kammaren, flag, förutom det vigtisaste, finauslagen för det kommande firat, ven ett oa den allmänna säkerheten, hvilet tills v e skulle gälla för två år. vgheti redogjorde för dess bufvudsakliga nnehöll på ett partimöte, men rönte redan Å starkt motstösd sf flere, hvilka antogo, tt man icke kunde stäfja det inrotade onda varken på så kort tid eller med så oändavälsenliga medel som dem, hvilka konseljresidenten hade framstält. Tcke blott för tinisterens, utan älven för det partis akuil, om sknuile understöda lagen, vore det öngkst, att det vore en lag, som dugde, Eaigeten mellan ministern och partiet tyckes fledes, hvad denna sak angår, icke vara en allra önskvärdaste. Om ett annat lagförslag, som redan blifit inlemnadt från flere håll och i ett par rmer, skall man deremot sannolikt lätt omma öfver ess, tämligen om en pension t nationens herog, Garibaldi. Hvad man 1 för det praktiska resultatets skull kan . . emot Garibaldis inträde i parlamentet, vilket emellertid. efter utgången af valer: an komma att ske, om han finner situatioon kräfva det, så råda dock hos hela det alienska folket, d. v. s. hos alla, som blott ed en enda tanka, blott med en enda insla ha omfsttst den nationella saken, undran och tillgifvenhet, för att ej säga ärmeri för och förgudning af honom. an kan skaka på hafvudet åt hans mhaga dt och vildt uisväfvande ider, åt hans publikaniem så väl som åt bans antiklerilism och brist på statsreligion, men man kdar upp till bonom sksom till ett ideal, h man gör det sannerligen med rätta; har det väl i vårt örbundrade, nationali:ernas tidsälder, funnits någon man, som r stridt ihärdigt och oegennyttigt med ad och mun, wed själ och blod för natio litetsidn, så är det Garibaldi. Såsom kant är, har ban flere gånger förut at. ! git alt regeringsunderstöd, derför att ban) o: e stämde öfver ens med regeringen; bet ut är också, att han för helt kort tidd an befann sig i en tämligen pinsam nöd, e! en del förorsakad af misslyckade spe-g ationer af en bland hans söner, för hvilhan hade gått i borgen; midt under a kdomsanfall saknade ban nästan alt på tr afsides ö, der ingen så lätt kan få reda Vt hans omständigheter, öfver hvilka han Vi f naturligtvis var för stolt att klaga. sl I ett tillfälle upptäcktes det, och i hela jat lien ljöd från alla håll ett beklagande, lå något sådant kunde ske, och att en ut re ding. en rik amerikan. skulla vara dan 80 VP AO Cr RO