Aftonbladet – 18 december 1874, sida 2

pi lita på. Kan partistyrkan ännu icke no .8rant uppgifvas, så fins ett annat förbå , lande, som det senaste valet mer än någ föregående belyser, och det är partiförde ningen. Landet hår nu nästan territorie delat si mellan de båda partierna, så a den norra hälften är regeringsvänlig, de södra oppositionell, Provinsen Rom ligge midt emellan dem; af dess femton kretsa skickar hälften venstermän; af provinse Neapels 95 representanter äro 60, och 8 Siciliens 44 till och med 40 opposiiionells Deuna territoriala koncentrering af part erna gifver an en betydelse, som d licka skulla 2, om de vore någorlur da lika fördelade öfver hela landet, skor örhållandet är i da flesta andra konstitu tionella stater. Man kommer ovilkorlig att frukta för, att separatistiska tendense kusna ligga under. Äuvnu så länge är de väl ingen ufv.rhängande fara för en bryt ning mellan norr och söder, trots det spän: förhållandet dem emellan; men får det miss je, som fakxti tiskt förefinnes i, om man sl rdagsförbällandena i nästa ;ga och rufvai sinnena, stal det snart gripa så omkring sig, att det kar få makt öfver alla betänkligheter, öfver al: minuen och sila idesl — och då bii följderns oberäknveliga. Jag tviflarv icke på, att det i botten är rent enskilda och egentligen emåsktiga in iressen, som förorsska missnöjet. mest a: alt skatterna, de förfärligt höga skatterna Hvar hälet man reser, det vare sig på påt. vestatens gamla territorium, på Sabinerna eller på det grala neapolitanska området. Abbrnzzerna, Molise och längre mot söder, öfveralt är menige mans evinserliga klagan skatterna, Säkorligen kännas de lika hbetungande i mellerzta och norra Italien; men man bäåller der inno med klagoläten, eme23 man mer frivilligt har åtagit gig börfan och klarare inser hennes nödvändighet. akiiskt har man kanske här ockeå haft retlt gagn af uppoffringarna. Det lig er rågonting berättigadt i hvad södern tändigt klagar öfver, att jämförelsevis icke å mycket göres för landsdeiarnes förkofua i gödra acm i notra Italien; men på andra sidan fins mycker, som förklarar det, och vill man betrakta det med någon väl vilja, kan man väl också fivna ursäkter. Ebura zämligen knappt mer än halftannat ör hade förflutit efter sammankomsten i Villaranea och inkorporerandet at Båda Sicilisxna, ett halft är mellan Tozeanas anaexion och folkowröstningen i Neapel, och Idersolikheten mellan nordea såsom den ildre och södern råsom den yngre kompanjocen I bvlaget sålsder icke var så stor, att len berättigade till något förmynderskap Vv don ene, så hade dock norra Italien, såom den der hade tagit initiativet och väjentligen utförde. saken, ett slags företrä lesrätt i förhållandet, och dertill hade norra talisu, hvilket är det hufvudsakligaste, utfecklingens öfverlägsenhet öfver södra Ita. ien, Det oaktadt skulle södra Italien snart Is kuanst komma med och bli fullkomligt ämnbördigt med norra Italien, om icke den lyckliva omständigheten iagt sig emellan, ti man i bänförelsens och sjelfförtroendets ! örsta ögonblick, uader berusningen af ell. en lycka, som hade följt Italien vid försö-. att konztituera sig till nationalstat och tändigt följäe det t. ex, vid afstäendet at) enezia år 1866, i tros på att alt möjligt kulie lyckas, hade anlagt hela statshuskliningen eftar en öfverdådigt storartad råttstock, hvilken en vacker dag stälde talen ända ui på brazten af bankrutt och giv. Man började red förbättringar af invets förbållanden mot norr, icke i atsigt ut försumna södern på nordens bekoanad; aa började i norr, derför aut början nå. onstädes skulle göras, och emedan det var aturligast att börja, des det var lättaet sh Jandsdelarne stodo främst i utveckling ch bäst kunde ha gagn af det; det var då oningen, att södern, sh snart som möjligt, sulie komma med, och storartade planer, ex. järnvägsanlöggvingarna på Sicilien ;h i södra Itslien, uppgjordes och sattes 1 en del i verket; men nn kom det ögonick, då ivan insäg att man hade börjat r stort, att man icke kunde utföra hvad an ville, och man var dä tvungen att i anna på halfva vägen och, för att icke it och hållet sjunka ned i det moras, i ilkst man vågat sig in, etablera det nya stem, hvars finansnerv är: inga nya utI I fier utan motsvarande iskomster. Södra Ttalion har lidit häraf, deas utveck:8 ekall fortfarande i lång tid bli bämmad rigszom, oppositiopen kan ega rättighet ; förebrå regoringspartist brist på förutonde; men det blir obiliigt uch orätivist, r det ropar på utsugnivgar, medvetna ) planmässiga försammelser och annat, likt i samma stil. Norr och söder, regesparti och opposition borde nu mötas i cnandet att mycket gjorts på tok, och t beslutet att arbeta med förenade krafter ; att stilla till rätta igen; de borde endast h älva för de stora gemenssmma intressena 1 lägga ä vidd alla små enskilda och 1oa — ske intet fredaslut och ingen föring nu under I:alisns innevarande 12:te stiftande församling, så kunna följdersa ;, de farligaste för hela den nationella On. Det trontal, hvarmed Vietor Emannel ti sonligen öppnade sessionen, emotsägs med) ki visst intresse, menu man blef icke så ke t eviken i sin väntan. Ehuru det är sj nligt i sig sjelf att fordra nägonting si deles af ett tromtal, hvari det, såsom på ant är, skall talas om alt och i sjelfva I ej ket ingenting sägas, hade man deck,V. r kammarupplösningen, valstriden och It för att konungen sjelt ville hålla det, at tat att få böra ett allvarliet och kraftior 135 l l i 1 l I g y r k 8 0