Aftonbladet – 18 december 1874, sida 2

hvars bekantskap hon gjort i London. Hen: nes man hade för vana att gå till sängs kl. 9 på aftonen, hvilket hon fann vara odrägligt; hon ville roa sig, ville se verlden, hvaröfver åter hennes man var förtviflad. Hon hade utgifvit ett arbete, som hon dedicerat till belgiska drottningen, hvilkea dock icke skickat henne i gengåfva någon present eller dekoration, en uraktlåtenhet som både förvånade och sårade henne. Emellertid åkte hon gratis på alla järnvägar, bodde gratis på alla hotell. Man var rädd för henne och firade henne öfveralt hvart hon kom. Stilen i hennes korrespondenser är särdeles angenäm. Vidare fick man veta, att hon medhade rekommendationsbref till en mängd personer i Stockholm, fruntimmer och herrar, ministrar, grosshandlare, vinhandlare, kryddkrämare, telegrambyrbföreståndare, ämbetsmän, bankchefer, tidningsutgifvare. Hon nämnde deras namn, och det har efteråt befunnits, att hon verkligen var — huru detta konstetycke nu må hafva åstadkommits — otro!igen väl preparerad, för att anknyta personliga förbindelser. Hennes tentakler ser trådar gingo i detta afseende nog ändå ängre, än man ra med säkerhet kan uppIpåra. I öfrigt var hon groft dkunnig om Sve. iges folk och natur, historia, forntid, liteatur m.m. Böcker tyckes hon öfver hufvud aget icke hafva läst; men alt hvad hon under amtal, med hvem get vara månde, tillfäligtvis fick höra eller frågade sig till, skref on genast upp i sin anteckningsbok. Med ;apande mun bemäktigade hon sig, såsom tt lysande fynd, hvad en herre om bord erättade henne om Oden, Valball och Bifost, saker, om hvilka hon förut naturligtis icke haft en aving. Hos några personer