Aftonbladet – 15 december 1874, sida 2

för intet som bon fick beta Säkerheten; det är ett stolt namn och hon bär det med heder,, Han såg med välbehag omkring på det vackra skeppet, dess resliga master och spända segel. Kapteren deremot kastade en blick uppåt rymden och derefter öfver den djupa, omätliga oceanen. En underlig känsla af fruktan intog honom. Akta er, Jervas, sade ban allvarsamt och med dämpad röst; kom i håg, hvar vi äro, Här fins ingen gom hör vårt skrytsamma tal, utom: Gud, och han tycker ej om sådant, Hvad namnet angår, eå vetjag just inte, om det är rätt valdt; det låter, som jag tycker, väl sjeltklokt, och hade jag fött råda, skulle fartyget alt fått ett annat, men jag hade ingenting att säga, hvarken från eller till saken. Rederiet kunde välja hvilket namn det ville; men nog låter det här litet okristligt. Sjömän äro ofta böjda för vidskepelse, Då kaptenen åter aflägsnade sig och Jervag återvände till sin post, kände sig ingendera så lätt om hjertat och förboppningsfall som tio minuter förnt. På kapten El liots ansigte låg till och med ett moln, men blott för en stund; hastigt Jjusnade blicken åter, då han började tänka på sin unga hustra och sitt lilla barn, från hvilka han pyligen hade skiljts. På däcket, som helt nyss varit skådeplatsen för mycket lif och rörelse, der sjömännens rop, tal och skratt blandat sig red barnens skrik, hundars skällande, mäns och qvinnors röster, var nu jämförelsevis tyst och folktomt. En grupp af hufvadsakligen sjömän) hade samlat sig längst fram i fören kring sin grogg; deras skratt gälde i synnerhet en af säll skapet, som, sömnig och halfrusig, var föremål för de öfrigas munterhet.