Aftonbladet – 14 december 1874, sida 2

ken 50 fot hvardera. De uppbäras af järnkolonner, fylda af beton och stälda på huggna stenpelare. Afståndet mellan lägsta vattenytan och banans skenor är 20 fot. Bron har i ett för alt kostat 132,000 kr. Efter att ha passerat elfven, fortlöper banan på en viadukt om 594 fots längd, sammansatt af 33 spann om 18 fot hvardera, bygd för att genomsläppa Dalelfvens flodvatten, då detta öfversvämmar den låga stranden. Hon har vidare att på en bro om 24,5 fot öfverskrida Skutskärs flottled, på en ann om 41 fot Harnäsån, hvarefter hon vid irfsta, numera inne i Gestrikland, framföres på en viadukt om 450 fot, bestående af 30 stycken 15 fots spann. Slutligen passeras Islandsån på en viadukt af 64 fots längd och konstrueras för öfvergången af Gefle-ån, på hvars norra strand banan får sin ändpunkt, en bro om 160 fots längd, försedd med en rörlig del för fartygs genomförande. Samtliga broar och viadukter hafva till sammans en längd af 2123,5 fot och räkna. till hopa 93 spann. Alla broar äro af järn på landfästen af huggen sten. Viadukterna vid Dalelfven och Järfsta åter äro af trä på stengrund. De följande stationerna efter den ofvan nämnda Tobo äro: Tierp, Orrskog — från hvilken bibanan till det vid den af Dalelfven bildade Hedesunda-fjärden belägna Söderfors järnbruk utgår — Marma, EMfkarleö, uppkallad efter det vid Dalelfven belägna järnbruket af samma namn, samt slutligen, närmast Gefle, Harnäs, belägen helt nära Harnäs bruk och invid det redan såsom skeppningsort mycket betydande Skutskär. Såsom man torde erinra sig, har banan samma spårvidd som statsbanorna, men skenorna väga endast 15 P pr fot. Arbetena å linien lära ha börjats i Maj 1872, men då blott med några få man. Försti Juli samma år greps verket an med full kraft, och utgör arbetstiden sålunda 2!f2 år. (Arbetena å Stockholm—Vesterås—Bergslagens järnväg började ungefär samtidigt.) Naturligtvis har anläggningen haft att kämpa med de svårigheter, som de under byggnadstiden inträffade ofantliga prisstegringarna medfört, hvarförutom trängseln vid verkstäderna föranledt långa dröjsmål med kontraherade 1everansers fullgörande. Attföretaget det oaktadt blifvit på jämförelsevis så kort tid fullbordadt, hedrar så väl dess ledare, major Adelsköld, och hans biträden, som ock de män, hvilka handhaft järnvägsbolagets angelägenheter, och hvilka, enligt hvad man vet, icke tvekat att med sin personliga kredit träda mellan, på det icke medel måtte saknas till företagets fullbordan, oaktadt kostnaderna — uppgående till omkring 7 millioner kr., eller 570,000 kr. pr mil, inklusive materiel och hamnby, gegnad vid Harnäs — af ofvan antydda orsaker icke kunde undgå att blifva högre än ursprungligen var beräknadt. Vi ha hört uppgifvas grefve v. Platen, baron G. Tamm, numera aflidne häradshöfding Östberg, direktör Westman, kapten Gripenberg, grefve Cronstedt och baron Essen såsom de der i nämnda hänseende kraftigast medverkat till en god utång på företaget. — De förnämste delegarne i banan äro grefve v. Platen, Söderfors bruksegare, baron De Geer, Vattholma bolag och grosshandlaren Astrup.