Aftonbladet – 14 december 1874, sida 2

I danska folketinget förekom ifredags till första behandling förslaget till den nya härordningen. I ettlängre föredrag gjorde Tvermoes en jämförelse mellan detta förslag och ett föregående af år 1872 samt nu gällande härordning med hänsigt till stadgandena om manskapets utbildning och befälet, och fann talaren, att inskränkningen af öfningstiden vore en vågad sak, hvilken dock motvägdes af det nya förslagets öfriga fördelar. Han uttalade den förhoppning, att flertalet inom riksdagen egde allvarlig vilja att främja saken, men uppmanade det att påskynda afgörandet både för härens och fäderneslandets skull. För hären vore det demoraliserande, om man under någon längre tid skulle stanna i ett öfvergångstillstånd. Talaren frågade, om den politiska himmelen i Europa förespådde goda dagar; om den för ej länge sedan slutna freden mellan två stormakter hade sannolikhet för sig att räcka lång tid; om man kunde vänta, att den nervösa och spända stämningen hos de andra stormakterna skulle fritaga dem, som gömma nyckeln till Östersjön, från att taga parti för den ena eller den andra. Enär på alla dessa frågor måste gifvas ett nekande svar, borde man akta sig för att beröfva fosterlandet det under en kommande sammanstötning väsentligaste och nödvändigaste medlet att skydda sin sjelfständighet. Bojsen framstälde i ett mycket långt föredrag de grundsatser, som skulle leda riksdagens flertal. En fullständig plan för försvaret fordrades först och främst, men en sådan saknades fortfarande. Det nu framlagda förslaget öfverensstämde visserligen mer än det föregående med hvad folketinget ville fordra, men som en hufvudinvändning deremot anförde talaren, att det icke tillfredsstälde likhetsgrundsatsen för det värnepligtiga manskapets behandling. I samma anda talade flere andra medlemmar af folketinget, under det några också obetingadt understödde förslaget. I lördagens både föroch eftermiddagssammanträden fortsattes öfverläggningen öfver samma fråga och börjades af krigsministern, som försvarade den ståndpunkt, han vid förslagets framläggande intagit. En fast plan för försvaret och befästningen var omöjlig, emedan man icke kunde förutse alla eventualiteter. Han hoppades med det första kunna framlägga förslag till de nödigaste befästningsanläggningarna. N. P. Jensen förordade i ett utförligt och väl hållet föredrag med ständiga hänvisningar till erfarenheterna från de senaste europeiska krigen nödvändigheten af en fast organiserad här, i motsats till en milis eller folkhär. Kjer ansåg Bojsens tanke att skapa en milis och samtidigt dermed förminska utgifterna såsom en omöjlighet, men tillade, att kunde Bojsen på en gång skaffa en stor, duglig och billig här, så Gud välsigne honom! Thomsen delade, med afseende å frågan om försvarets ordnande, Raaslöffs åsigt att Sjaelland är Danmarks naturliga fästning och ville derför hafva försvaret koncentreradt der. Han hade tänkt sig utgifterna för de nödiga befästningarna, när anläggningarna slutligen blefve fulländade, komma att uppgå till 30 å 32 millioner rbdlr, hvilket visserligen vore ett stort belopp, men han frågade dem, som sade att man icke hade råd att använda ett så stort belopp på ett sådant sätt, om man hade råd att låta det vara. Han slutade med att gilla förslagets hufvudpunkter, ehuru han för sin del tviflade om, att 5 månaders utbildning vore tillräcklig och att vintergarnisonstjensten skulle göra någon väsentlig nytta. Aftonens förhandlingar voro mindre intressanta och slutades med, att förslaget enhälligt hänvisades till andra behandlingen.