Aftonbladet – 14 december 1874, sida 2

tyckte, att ingen kunde ? jämföras med dig; jag såg upp till dig med vördnad; i mina ögon var du alt, gom var ädelt och godt. Du har älskat andra qvinnor mer än mig, mer än du någonsin kan älska mig, men ingen qvinna har någonsin haf: dig så kär som jag. Han kände att det var sanning; ingen qvinna hade verkligt älskat honom, Han hade uppeldat flere qvinnors fantasi, men deras kärlek hade han aldrig vunnit. Och under det han fikat efter en ouppbinnelig sällhet, hade en verklig lycka, en god och trofast qvinnas kärlek obemärkt för honom gått förlorad. Äfven detta har jag således mist! sade han med bitter grämelse, Q, den eländiga, flydda tiden ! Pläga dig icke mera med att tänka härpå; det var ej ditt fel; jag sade alltid detta till din mor. Det är i alla fall förbi för länge sedan, och jag kan icke väcka den på nytt, jag menar den forna kärleken; bed mig ej derom, jag kan icke! Gifte jag mig med dig nu, så skedde det blott af — Nej, hon kunde icke uttala det förödmjukande ordet; derför upprepade hon ännu en gång nästan bedjande: Bed mig ej derom; jag kan icke. Hon steg häftigt upp och skyndade ut ur rummet. I det hon häftigt tillslöt dörren efter sig, hörde hon att Cyril flere gånger upprepade hennes namn. Men hon ville icke vända om; som om det hade gält hennes lif, flydde hon uppför trappan och in 1 sitt rum, hvars dörr hon stängde. Nu bröt stormen lös; först fann hon icke ord; hon gick af och an i rummet med hastiga, ojämna steg; bröstet häfdes af harm, ögonen fyldes af tårar, de färglösa löpparna darrade af sinnesrörelse.. Med ens blef hon lugn, hon sjönk ned i en stol. Hvarför hade hon blifvit så bäf