Aftonbladet – 11 december 1874, sida 3

sin glädje och tacksamhet mot gudarne för den vuaza segern och fäderneslandets befrielse. Efter sångens slut utkommer konup. Igen, Han helsar sina undorsåtar, tillkännager för dem, att han på grund at sin slägtskap med konungchuset bestigit tronen, antyder de Bsigter, efter hvilka han ämnar Istyra staten, omtalar det påbud, som han Jatfärdat beträffande de båda bröderro, och Idde grunder, som föranledt honom härtill, samt uppmanar dem. slutligen ait gomensamt med honom vaka öfver förbudets efterlofnad. XKoren, som icke otyåligt låter förmärka sitt ogillande af konungens beslut, undskyller sig. Nu ankommer en at de väktare, som Creon utstält vid Polynices lik, och omtalar, att någon nyss strött jord öfver den döde, utan att de kurnat ertappå gorningsmannen, Koren vågar framkasta den förmodan, att detta skett på gudarnes föranstaltande; men konungen, förgrymmad äfver oiydnaden mot sin befallning, retas än mer af korens försök att undskylla öfverträdelsen och stilla haus vrede. Han hade redan förut, säger han, märkt åtskilliga medborgares missnöje med hans befallning och motsträfvighet att underkasta sig den. Dessa hade gannolikt genom bhbestickningar förledt väktarne till brovtets begående, men gerningsmannen skulle icke undgå mitt straff, Derefter affärdar han -:väktaren med fruktansvärda hotelser om det straff, som Väntade dem, derest de icke instälde inför honom den brottsliga, hvarpå han återvänder till palatset. I den nu följande korsångea ( Mycket underbart gifves) förhärligas den menskliga andens uppfinningsrikhet, som icke erkänner någon annan gräns än döden. Men ofta användas de rika pgåfvorna icke i det godas tjenst, utan till öfverträdande af guddomliga och menszkliga lagar. Han ser nu Antigone nalkas, förd af väktaren, och fruktar att hon blifvit ertappad som lagöfverträderska. Sedan dessa inträdt på scenen och Creon utkommit ur palatset, redogör väktaren för det sätt, hvarph Antigone