Aftonbladet – 11 december 1874, sida 3

nes förlåtelve. Då Antigone icke finner systern beredvillig att ingå på sitt förslag stöter hon henne med köld ifrån sig och äger sig skola ensam ntföra handlingen — För att kunna, som sig bör, uppskattz dest motiv, som bestämmer Antigones hand lingssätt, är det nödigt att erinra sig gre kernes från vär så skilda åsigt om begraf ningens vigt och betydelse. Enligt deras föreställningssätt kunde icke den döde finne någon ro, innan den sista tjensten blifvit ho nom visad, och den, som blifvit dömd att levanas obegrafven, var dermod äfven dömå till ett evigt ozsalighetstillstånd,, Endadt den oförsonligaste fiendskap eller oöfvervinneliga naturbinder kande derför i van liga fall beröfva den döde denna välgerning. Creon dömer Polynices begrafningen förlu stig, emedan han anser att dennes brott — att bära afvog sköld mot sitt fädernes: land — icke kan pog straffar, och att statens väl fordrar detta afskräckande exempel. Men denna dom innebär en grymhet mot den döde och en kränkning af gudarnes heliga bud, att de aflidne skola öfverlemnas åt jorden. Detta känner Antigone; men i stället för att söka utverka domens upphäfvande, trotsar hon den och bryter mot öfverhetens bud och statens lagar, som dock äro lika heliga som den lag, hvilken hon vill upprätthålla och för bvil ken -hon uppoffrar sig. Bälunda äro båda brottsliga, och båda öka ytterligare sin skuld under handlingens fortgöng, däö de, oaktadt gjorda erinringar, halsstarrigt vidblifva sina ensidiga ksigter och icke vilja erkänna det rätta hos hvarandra. Sedan systrarna aflägsnat sig, uppträder koren, som består af Thebes förnämste män, vördnadsvärde gubbar. I sin första säng (0 Solens. stråle, skönsta ljus — — —)) skildra de den utståndna stridens fator, be klaga det hemska brödramordet och uttalz ) Texten till korsångerna blir för åhörarne af rr td konserten tillgänglig i musik. anden.