Aftonbladet – 11 december 1874, sida 2

En tryckning af den starke mannens hand var nog för att tillsluta kofferten, Mary såg upp på Cyril med en skymt af sin forna beundran; det fans således ännu qvar hos honom något af denna kraft, hvilken hon en gång i dess fullhet, både som moralisk och fysisk, så mycket beundrat. ; Cyril återvände till sin plats vid fönstret och drog fram en stol vid sidan af sin egen. Se så, Mary lilla, kom nu och sitt här bredvid mig, åtminstone för en enda afton vill jag ha dig alldeles för mig sjelf. Kom i håg, att det är vår sista lugna qväll Ack ja, så är det -verkligen; ty om du skall predika i morgon, i aftonsången, behöfver du stillhet både förut och efteråt. Och måndags afton äro vi hemma. Så glad du är att komma hem, Mary! Ja, det kan du tro! Jag kunde icke sofva i natt bara för tanken derpå; och våra föräldrar och den hederliga Hal, huru lyckliga de skola bli! Jag önskar, det vore måndag. Cyril suckade; hennes oskyldiga, fritt uttalade glädje plågade honom. Och om du reste hem ensam, utan mig, skulle du äfven då känna dig så lycklig ? Marys blåa ögon öppnades ännu mera; hon var synbarligen förvånad öfver frågan. Naturligtvis skulle jag då ej vara så glad, men vi behöfva ju ej tänka oss något sådant, ty du kommer hem. Hon sade intet vidare, och äfven Cyril satt tyst, betraktande den hand, som Mary hade lagt på armstödet af hans stol, Den handen var icke så vacker, så hvit och liten gom Miriams; ännu mindre liknade den en annan hand, hvars blotta vidrörande berusat honom ända till yrsel, då han slöt den i sin feber: heta hand; men Cyril kunde icke uthärda att tänka på entid, då han skulle sakna denna hands milda hjelp, och en hastig, oåmotständlig känsla kom honom att fatta den samma och behålla den sluten i sin. y fick ännu större ögon. Hon såg på Cyrilj förvånad, och hennes förvåning öka.