Aftonbladet – 9 december 1874, sida 2

vester på jorden, Först när den svarte ounkten för den östre iakttagarens öge sgridit längre in på solskifvan, skulle äfver len vestre iakttagaren märka det, och na urligtvis i det ögonblick, då den för honom inträder i solens kant, Är nu blott hvar lera af dessa iakttagare försedd med et godt ur, och uppfattar han blott noggran inträdesögonblicket, så skall tiden, som hai förflutit mellan de båda observationsmomen ten, äfven kunna noggrant uträknas. Mer senom denna olikhet i tiden kan med noggrannhet den triangel beräknas, som inträlespunkten hildar med de båda observations ounkterna på jorden, och så till vida äl uufvuduppgiften löst, På samma sätt som inträdesögonblicket löser äfven, efter fulibordad vandring, Venus: lotets utträde ur solskifvan den uppstälda ippgiften, : Äfven en annan, lika lätt öfverskådlig bservationsmetod af fenomenet hade Halley ippgifvit. Vi vilja dock derom endast anydnvingsvis nämna, att den stödde sig der på, att hela den linie, som Venus på en sådan vandring öfver solskifvan tillryggaägger, visar sig alldeles olika för en jakt agare på jordens nordligaste punkt, der feno nenet är synligt, mot för en kamrat, som agit plats på jordens sydligaste punkt. Om let antages, att genomgängsliniea ginge orecis midt igenom solskifvan, skulle en akttagare på jordens norra halfklot 2e lenna linie förflyttad till södra sidan af olskifvan, hvaremot en iakttagare på södra alfklvtet skulle se den på solskifvans norra lälft, Denna förflyttning af linien visar ig mycket stor, när Venus befinner sig ära jorden; är planeten längre bort, blir örflyttninger mindre; härpå stödde nu talley sina beräkningar. Saken var dock cke så lätt att utföra, som han hade företält sig. Åtskilliga svårigheter uppstodo ämligen. Icke en gång våra bästa tuber ro i stånd att noggrant angifva det, ögonlick, då kanten af solskifvan beröres af p fin, svart punkt, Detta är så mycket