Aftonbladet – 8 december 1874, sida 2

han då förlåta mig, Det måste vara mycket lättare att förlåta en annan, än att förläta sig sjelt.Då James Cameron sagt Cyril farväl, icke, som denne trodde, blott för en kort tid, utan, som han sjelf väl visste, för alltid, skickade han hem sin vagn och gick sjelf till fots. Han hade gjort detta till vana, då ett svårt problem stod att lösa, vare sig rörande hans lif eller hans vetenskap. Samma afton sutto Cyril och Mary till sammans vid tebordet, och för första gången sedan sin sjukdom talade bah nu med saknad om den forna, lyckliga ungdomstiden. Marys ögon fingo en: klarare glans, meh hon ombytte samtalsämne. Då värdinnan inkom för att taga bort tebrickan, lomnade hon ett bref. Det är till dig, Cyril, sade Mary nästan förvånad, ty han hade icke förr erbållit något bref. Cyril skiftade färg och tycktes ej brådska med att omottaga det, men då Mary sade: Det är blott från doktorn, jag känner igen hans stil; förmodligen hans räkninga, räckte Cyril hastigt fram handen, Mary misstog sig om orsaken till hans synbara sinne. rörelse och yttrade Ingnande: Jag är öfvertygad, att hans anspråk endast äro fullt befogade; en hel förmögenhet skulle i alla fall ej vara nog, för att löna honom för hvad ban gjort för dig. Din far: skall utan tvekan svara för alla omkostnader. : Hon sade ingenting om en liten, rätt vacker summa, som hon af foster. fadern lockat sig till af sina egna pennin gar, under förevändning att köpa vackra och moderna klädningar, men i sjelfva verket för att använda den för Cyril, ifall så skulle behöfvaz. Under tiden hade Cyril öppnat brefvet och läste det med djup rörelse: