Aftonbladet – 8 december 1874, sida 2

wyna. Presidenten för den förra baierska statsinistören befinner sig i en ställning, som gör tför honom sannolikt intet af det. som tilldrar g i rikets tjenst, är hemligt. Mecklenburgs rre minister är i sin egenskap af statssekretere i fullkomligt samma ställning. Den tanken altså utopisk och egentligen beräknad mera r romaner och läseböcker för barn, att detta skott, om det hade blifvit sammankalladt, möjzen skulle hafva kommit på spåren planer till emlighetsfullt och sorgfälligt förberedda krig ler andra afskyvärda saker. År 1874 har, efr hvad jag kan se, alls intet behof förefunnits r utskottet att sammanträda. Detta emedan p 1874, som, efter hvad det tyckes, på den fögående talaren gjort ett så förfärligt intryck, ligt min uppfattning varit det händelsefattigae, som inträffat under de tretton år, Jag stått i vetsen för Preussens och Tysklands: utrikesdeartement. Jag drager deraf den slutsatsen, att la år hefva gjort ett förfärligt, ett förskräcande intryck på den föregående hr talaren, men tt detta år stannat särskildt i hans minne just medan det är det sista. Vi,som verkligen left ed i politiken, hafva 1874 haft färre diplomatisa, jag vill icke jaga löpande göromål, ty såana gifves det alltid, men högst få sinnesröreler. Genom den föregående talarens hela anföande gick samma röda tråd af lätta kalomnie ande antydningar, att riksregeringen icke osanolikt hyste den planen att sjelf störa freden; fven om hon icke angrepes, samma röde tråd, om nyligen förekom i ett anförahde af en medem af samma parti och hvilken, med rätta gissad af deputeraden Lasker, gick ut derpå. att e särskilda staternas regeringar uch representaner icke som sig höfdes häfdade sina staters rätigheter,; på detatt de sistnämnda herrarne såsom l eputeraden Lasker anmärkte; skulle komma em med ett dåligt vitsord och lätt fläckade af den ) nisstanken att icke på ett tillräckligt sätt hafva l: kyddat sitt lands intresse! och sålunda är väll. et kört, som aflemnades på deuna tribun. egentigen stäldt till den offentliga meningen i Baiern, ör att undergräfva bairarnes förtroende till reeringen och göra troligt, att hon ic ler de medel, som stå henne till b ipprättbålla det inflytande, 3alern. Det hvarje stat tillkom kall aldrig med vett och vilja öremål för afund. Och om det blefve förhålandet, så tror jag, att regeringarna skulle bättre n den föregående talaren kunna häfda sina inressen. Den senare har dessutom vidrört åtkilliga. förhållanden. dels från det utländska, lels från det inre politiska lifvet. från föregånde år, förhållanden, om hvilka jag måste yttra nig för att förekomma alla vanställningar. Om n intervention i Spanien har icke varit fråga 108 088 i samma bemärkelse, som den, i hvilken an. anklagade oss för interventionslystnad med utseende på Frankrike, emedan vi besvärade oss fver det, upproriska språk, som franska biskopar örde i sina till tyska undersåtar riktadeskrifvelser. Det var då icke, juridiskt noga taget — jag vet cke, om den föregående hr talaren är jurist — (munterhet) ens fråga om utländska bikopar; ty de mest lagstridiga fakta gälde sålana biskopar, hvilkas stift då till en del lågo nom tyska riket och sålunda lydde under tysk urisdiktion. Men icke häller i Spanien var det råga om en intervention Min första känsla, lå jag erhöll underrättelse om kapten Schmidts löd var: hade han varit en engelsk, amerikansk, ysk eller fransk tidningskorrespondent, skulle letta icke hafva händt honom. Då uppvaknade hos mig minnet af de gamla förödmjukelser; som Tyskland till följd af sin splittting förr måst fre (lifligt bifall), och jag sade för mig sjelf: det är tid på att vänja utlandet vid, att man icke häller ostraffadt får mörda tyskar. Mycket bra!) Och lifvad af dessa känslor, var jag besluten att icke lemna detta brott onäpst Vore det i enlighet med de folkrättsliga traditionerna och anstode det oss att besvara ett barbariskt, och jag kan säga bödelsaktigt förfaringssätt med lika vapen, då skulle vi i första. bästa carlistiska hamn gjort en landstigning, gripis den förste bäste carlistiske stabsofficer och hängt honom. Det var detta, som den naturliga menniskan tänkte sig såsom repressalier. (Munterhet.) . Men på detta sätt gå vi emellertid ej till in ty vi äro ytterst fridsamma sf oss (Bifall; skratt från centern.) Den föregåeude-talaren ville hufvudsakligen vindicera en dylik karakter åt Sydtyskland. Jag vill icke bestrida att han eger en sådan, men fridsammare än den förste talaren är jag i alla händelser. (Mycket bra! Munterhet.) För att erkänna det behöfver man blott ha hört hans sista tal, och om han förevitar mig såsom krigiskt, att jag en gång skulle hafva talat om en stråle kallt vatten såsom ett förträffligt medel att lugna upprörda sinnen, så kan jag blott å min sida framhålla, att kallt vatten är ett ytterst fridsamt element. Jag skulle vilja råda den föregående talaren att rätt mycket begagna det. (Stor mun terhet.) Derjämte voro icke förhållandena i Spanien sådana, att vi för detta på en tysk officer begångna mord kunde göra den der varande regeringen ansvarig, ty hon hade icke tillräcklig makt. Då vi icke voro i tillfälle att taga vedergällning på ett menskligt och ett stort rike värdigt sätt, så gjorde vi 058 den frågan. Huru skulle man möjligen i någon mån kunna hjelpa detta land med ett så ärofullt förflutet och i så bedröfligt närvarande i dess nu varande bekymmer? Jag sade mig sjelf: Det riktigaste är att man stärker de återstoder af en konsoliderad stat, som ännu finnas der, genom att erkänna dem (Mycket bra!), derigenom att man icke låter den glimmande veke till statsorganisation, som ännu finnes der, helt och hållet utsläckas genom splittringen inom landet och genom fientliga makter, som hafva andra intressen, samt att man erkänner och derigenom stärker den ännu faktiskt för handen varande makten, hvilken fördrages af flertalet bland folket — om den i själ och hjerta erkännes vet jag ej — på det man må kunna öfverlemna åt en kraftig politisk ordning åtminstone hvad som ännu återstår af statsinstitutioner. Vi trodde, attdet var den bästa tjenst, vi kunde göra spanska na tionen — fullständigt öfverlemnande åt hennes fria val att gifva sig hvilka institutioner hon vill (den nu varande institutionen gifver sig ju icke ut för varaktig, utan blott för provisorisk), I denna anda hafva vi å vår sida erkänt den spanska regeringen, sådan hon för ögonblicket består, blott och! bart i Spaniens intresse, och för att å vår sida uträtta hvad vi kunde för att göra slut på det der varande inbördeskrigets fa sor, och vi hafva meddelat samtliga makterna vår afsigt att sålunda gå till väga, innan vi verkstälde den. Den föregående herr talaren vet också, att jämte oss nästan samtliga de euro peiska makterna och största delen af de trans atlantiska staterna hafra erkänt de nu varande spanska förhållandena. Den kejserliga ryske regeringen har icke ansett ett dylikt erkännande ligga i sitt intresse, förhållandena te sig helt annorlunda för den ryska politiken än för vår. Ryssland ligger en mängd mil från Spanien och beröres i samma mån mindre af de spanska för hållandena. Ingen rysk officer har der blifvit bragt om lifvet, en upprörd nationell känsla spe lar sålunda icke med i saken, och dessutom, likasom vi begära aktning för våra åsigter, akta vi andra regeringars opinioner, som äro i den fördelaktiga ställningen att kunna teoretiskt nppfatta saken, emedan de icke beröras af den eds sidan. Men mest akta vi åsigterns 03 den sedan ett århundrade och ännu idag på intimaste fot med oss stående makten, Ryssland (bifall), och om den föregående hr talaren, med sina åt detta håll aflossade små pilar trott sig kunna åstadkomma en liteu förstämning, så upp väcker det blott vår hjertliga munterhet. (Mun. terhet). Våra relationer åt detta håll stå, Gud vare lof, fast och höja sig himmelshögt öfver dylika små försök. Till svar på den föregående hr talarens yttrande om mitt fiasko, kan jag blott svara, att jag icke skulle vilja byta med det, som han just nu uppletver. (Munterhet. Den föregående hr talaren har vidare på ett nå got vågadt sätt — i hans ställe skulle jag hällre iakttagit tystnad derom — omnämntattentatet i Kissingen och har dervid karakte riserat mörda ren som en halfgalen menniska. Jagkan försäkrs er, att karlen, med hvilken jag sjelf talat, full: komligt är i besittning af sina andliga förmö genheter. Man har Ja också vidlyftiga läkar intyg derom, Jag förstår, att den föregående hr talaren afskyr hvarje gemenskap med en så dan menniska och stöter honom ifrån sig. Jag är också öfvertygad att den föregående hr tala ren före attentatet hyste samma känslor oci att han icke ensidjupet af sin själ närde den rin gaste önskan att den här kanslern en gång mått komma att förolyckas — jag är öfvertygad att han aldrig tänkt något sådant. (Munterbet. Men I mån skjuta ifrån eder denne mördar så mycket I viljen, han håller dock fast i edr: rockskört. (Bifall — protester i centern.) Har T sitt parti (Stor oro i centern.) Jas 0 ne ot bird OR 00 0 IT BYN kr KSR TD bn br — SG