Aftonbladet – 8 december 1874, sida 2

Under diskussionen om förbundsrådets si udget i tyska riksdagen förliden fredag ick debatten plötsligen en vändning, som lr: vade till följd ett uppträde, hvilket i storji vighet till och med sätter åtskilliga af franKi ika nationalförsamlingens värsta parlamen-j; ariska incidents i skuggan. Debattenh iade för öfrigt en karakter af bitterhet, le! vilket bör hafva till verkan attnågotned-t stämma tonen hos de tyska tidningarne, då1v le med helig fasa beskärma gig öfver del, ranska partiernas fientlighet och oförson-e; ighet. Ehuru rik på stormiga uppträdeas och hätska utfall tyska riksdagen på se-j9 nare tiden varit, öfverträffar dock dess fre-ÅP lagsmöte alla de föregående i stormighet k och lidelsernag frigifvande Sjeltva riks-la zanslern mäktade icke behålla sitt sarka. le stiska lugn; hans nerver — som bekant den n store mannens svaga sida — blefvo till den S grad afficierade, att han uti interjekvioner j sökte lästa sitt hjerta, Vi återgifva här,, sfier National-Zeitwrgs iy värr tämligen otill. r fredsställande referat, den del af debatten,lr vid hvilken egentligen intresset är fäst. ä Deputeraden Jörg spörjer med anledning afjS5 pudgeten för förbundsrådet och dess utskott, ! hvad som egentligen blifvit af utskottet för ut-!! rikesangelägenheterna, hvilket enligt art. 8 ij författningen skulle bestå af fullmäktige för Baiern, Sachsen och Wiirtemberg under presidium af Bai; 1 I f Ls 1 f f ( 1 J i l t 1 f 6 1 4 j i 4 4 j erns ombud, och som man afsett att hålla de tre regeringarna au courant med ärendena samt skydda dem mot öfverraskningar af den preussiske ledaren för rikets utländska politik. Om detta icke är artikelns syfte, bar den öfver hufvud intet praktiskt syfte. Pmellertid har baierska regeringen ansett denna bestämmelse för utomordentligt betydelsefull och trott, att hon derigenom skulle erhålla ett större inflytande på den allmänna situationen i Europa, än som hittills medgsfvits henne. Utskottet har blott en enda gång blifvit sammankalladt för någon obetydlighet i Japan. Som det icke sedan blifvit samladt, kan det lugnt gå till sina fäder. I ledningen af de utländska angelägenheterna har på senare tiden ett mycket kännbart personligt regimente gjort sig gällande. Det personliga regimentet har sina svaga sidor, äfven då det utgår från den mest genialiska Personlighet: ja, ju mer genialisk bäraren af det samma är, dess mer är han utsatt för betänkliga tillfälligheter, anfall och utomordentliga infall. (Munterhet.) Det skulle vara mycket önskvärdt. om det diplomatiska utskottet kunde inverka lugnande i denna angelägenhet eller, så att säga, ingjuta i den det milda tänkesättets mjölk. Talaren kommer nu att yttra sig om speciella fall, i hvilka han skullel: ha önskat det diplomatiska utskottets verksamhet, I Februari riktade kanslern en stråle kallt vatten in i Versailleskabinettet, derigenom att han stälde till. det samma en depesch, hvilken äfven delgafs de andra kabinetten, af innehåll, att om det skulle visa sig, att det vore omöjligt för tyska riket att lefva i fred med sin vestra granne, så skulle man icke i Berlin afvakta tills Frankrike blifvit fullkomligt rustadt för att: kunna slå till, utan man skulle sjelf välja det) lämpliga ögonblicket och taga initiativet. (Myc-Å ket rätt! från venstern.) Detta språk ärisjeliva verket mycket praktiskt; men hvad var orsaken till antagandet, att man icke kunde lefva i fred? Ett par herdabref från franska biskopar, affat-! tade i den effektrika stil, som öfverensstämmer med det franska nationallynnet, och hvilka yttrade sig om påfvens ställning och den tyska kulturkampen på ett sätt, som icke behagade utrikesministeriet; i förbigående sagdt: icke häller mig. Detta fall hade alldeles förträffligt egnat sig för det diplomatiska utskottet, ty det står i strid med programmet om non-interventionspolitiken, som det första kejserliza trontalet proklamerade och riksdagen på så högtidligt sätt sanktionerade. En så legstridig inblandning i en främmande nations angelägenheter (Rörelse. Mycket rätt! i cent.) skulle lätt kunnat gifva anledning till ett krig, som möjligen kunnat blifva ett religionskrig af fruktansvärdaste slag. (Protester.) Ett annat fall: Vid den tid, då för en halfgalen menniskas djerfva brott en god del af Tyskland rent af gick i delirium, föll den spanska interventionsfrågan från himlen. Ty efter alt hvad man läst i den officiösa pressen, står det fast, att man hade för afsigt att verkställa en formlig intervention; först längre fram inskränkte man sig till att blott erkänna diktafuren i Spanien, genom att erkänna en man, med hvars namn jag icke vill besvära min mun. (Munterhet.) Om detta fall blifvit understäldt det diplomatiska utskottet, skulle mycket kunnat inträffa. Men man var nu en gång för alla i strid med ultramontanismen, carlisterne äro ultramontaner, således måste äfven de bekämpas. Det diplomatiska utskottet skulle ha gjort sig noga underrättadt om, hvad som afhöll de andra makterna, särskildt Ryssland. (Munterhet.) Hvad är det att skratta åt? Den förtjenar icke namn af tysk politizer, som icke vet, att tungan på jämnvigtens våg är i S:t Petersburg, att de nyaste omstörtningarna i Europa framför alt haft den verkan att befästa Rysslands politiska öfvervigt. (Rörelse.) Genom en pröfning i det diplomatiska utskottet skulle man anske undvikit den ryska desavoueringen, som rikskänslern måhända gerna skulle sett ogjord. (Munterhet.) Denna punkt i författningen utgör en allvarsam fredsgaranti, allvarsammare kanske län det ryktbara trekejsarförbundet, som efter den ryska desavoueringet icke är mycketvärdt. Det Ttyckes nästan, som hade man vid uppgörandet af I riksförfattningen gifvit de särskilda staternas suveräner försäkringar, hvilka man icke är sinnad att hålla. (Protester.) Grefve Moltke har sagt, att vi förvärfvat oss aktning, men icke kärlek; han har dervid säkert tänkt på den väl grundade rädslan för Tysklands oerhördt stora militäriska makt. Men det vore att önska, att Tyskland icke blott ådroge sig en sådan rädsla, utan att det förskaffade sig sann aktning för sin fredspolitik, och art. 8 kan bidraga dertill. Detäricke blott en författningsenlig rätt för statens representanter i förbundsrådet, utan till och med en författningsenlig pligt för dem att erinra om denna artikel, och det är hög tid att draga sig till minnes samma artikel. (Bifall i centern och hyssjningar.) Furst Bismarck. Hur beredvillig jag än är att vid diskussionen öfver budgeten lemna alla de upplysningar, som frågor i sak kunna föranleda, blir det mig likväl i förevarande fall ganska svårt, emedan den föregående talaren egentligen icke framstält någon fråga, på hvilken man kan. gifva svar. an har inlåtit sig på verldsställningen i dess helhet och på alla möjliga förhållanden, som röra utlandet, i synnerhet på sådant, som möjligen skulle kunna skada riket och göra ett oangenämt intryck i utlandet. Men det, hvarom han egentligen tillsport mig — ja, jag har noga gifvit akt, men det har jag likväl ej kunnat upptäcka. Ty något utgiftsförslag, som här skulle kunna diskuteras, föreligger icke hvad detta utskott beträffar. Atthär med den föregående tal. fördjupa mig i en statsrättslig diskussion öfver det sätt, på hvilket riksförfattningen bör tolkag, öfver den kompetens, som bör tillkomma detta utskott, och den verksamhet, som må utvecklas af dess medlemmar, bland hvilka icke Preussen räknas — det skulle q eder tid icke göra önskvärdt, och på hvarje annat ställe skulle min tid komma mig att undvika något sådant. Den statsrättsliga utredningen af -Idessa frågor tillkommer förbundsregerivgen och dem, som tillhöra utskottet. Utskottet befinner sig i full verksambet, bär nummern åtta bland de särskilda utskotten och är sammansatt af kungl. baierske ministern von Pfretzschener, kungl. sachsiske ministern von Friesen, wiirtembergsko ambassadören von Spitzemberg, storhertigi. badiske ministern von Freydorf och storhertigl. mecklenburg-schwerinska sändebudet von Biilow. Häraf kan hr deputeraden se hvad han sannolikt väl redan förut vetat, nämligen att ntskottet i laga ordning består och sammanträder, så ofta det på någon af medlemmarnes — altså ock på t. ex. kungl. baierske ministerns — anmodan sammankallas. Utskottet kan e sammanträda, så snart behof förefinnes. Att något sådant behof. icke ofta inträder, derför sörjer utrikesdepartementet, som genom zinkografiska afskrilter af de vigtigare depescherna och genom meddelanden om hvad som tilldrager sig på det diplomatiska området håller de förbundna regeringarna awcourant med hvad som tilldrager sig, långt öfver hvad detsammas skyldighet kunde vara. I våra utländska förhållanden hafvaviingasmutsiga plagg på byken och föga att hemlighålla, något som I ock kunnen inse deraf. att det icke bhe