Aftonbladet – 7 december 1874, sida 2

St Tack; jag ser att ni har samma förtro ende till mig, som jag till er. Detta var den enda förklaring han gaf, och snart derefter gick Ruth Men då Cameron vid afskedet höll hennes hand i sin, yttrade han med ännu ett af sina ljusa varma leenden, hvilka man icke sedan flere år sett i hans stränga ansigte: Farväl, miss Bdgestone, men denna gång icke för ett är oehtre månader. Det fins ja intet skäl för en så lång skilsmässa? Bedan ni nuv hittar vägen hit upp, vill ni kanske sjelf föra upp Willie? Den hastiga avdheminingen, rod.naden, leendet, den strålande blicken voro redan tillräckligt svar, innan Rwh yttrade: 20m jag finge komraa upp ibland, då jag ej hindrar er, skulle jag vara mycket glad. Aldrig tgrde ett mera glädjestrålande ansigte tittat fram från ett vagnsföneter än denna afton, då en hyrvagn litet senare än vanligt stannade vid n:r 3 Elysium Terrace. ADERTONDE KAPITLET. Cyril hade redan länge varit förklarad utan fara, och läkaren hade tillkännagifvit för Mary, att så vida icke något nytt tillstötte, kunde man med visshet hoppas på hans tillfrisknande. Men han sade henne äfven, att tillfrisknandet skulle gå långsamt och mången gång komma att pröfva den sjukes och hans vårdarinnas tålamod. Så blef också förhållandet, och hade icke båda hyst ett orubbligt förtroende till jäkarens ord, skulle de mången gårg förtviflat. Det sätt, hvarpk Cyrils förtroende be mötts, var visserligen långt ifrån uppmuntrande, men ända sedan den dagen såg han dock, att doktor Russell hade blifvit bang vän, Långt ifrån att tilllakavisa hans