Aftonbladet – 7 december 1874, sida 2

ja Rochette icke ett manifest, ntan blott och bart en not, som grefven af Chambord aedskrifvit som svar på de talrika förfrbghingar, som rojalisterne framstält hos honom. I denna not hade grefven af Chambord förklarat, att han med afseende på författningslagen och öfriga politiska lagar icke hade något råd att gifva; han väntade af sina vänners politiska insigt, att de visserligen icke på något sätt sökte störa marskalk Mac Mahons regering, men att de dock icke gåfve sitt bifall åt någon ätgärd, hvilken vore egnad att för obestämd tid uppskjuta monarkiens restauration, Noten, som har till öfverskrift: Till mina vänner i nationalförsamlingen, skall också ha blifvit meddelad åtskilliga medlemmar af gruppen Colbert (moderata högern). Några af yttersta högerns mest framstående medlemmar förklarade på tillfrågan, att det här icke vore fråga om ett manifest i egentlig mening, utan helt enkelt en not, som i identisk form blitvit medlelad alla rojalister, som personligen vändt sig till grefven af Chambord, Icke dess mindre är det en afgjord sak, att författvingslagarne skola stöta på ett afgjordt motstånd hos medlemmarne at yttersta högern. Efter Figaro skulle skrifvelsen innehälla: konungen motsätter sig icke befästandet af marskalk Mac Mahons personliga anseende, men han förklarar sig emot hvarje åtgärd, hvarje lag, som gifver septennatet en opersonlig karak ter och kan förhindra eller ens fördröja det legitima konungadömets återställande, Han uppmanar derför ifrigt sina vänner atticke bjuda handen till någen laglig bestämmelse vare sig med afseende på maktens öfverflyttande eller organiserande, särskildt till intet pris inlåta sig på upprättandet af en första kammare. Den preussiska tidningen Militaires Wochenblatt meddelar en intressant skildring af den militära ställningen i Spanien, hvars hafvudsakliga innehåll vi här gkola återgifva. Till en början framhåller tidningen, att situationen skulle vara långt fördelaktigare, om flottan vore i. bättre stånd och löste sin uppgift på ett tillfredsställande sätt; men ett faktum är nu, att ammunition dagligen. utskeppas till carlisterne midt för de spanska örlogsmännens egna ögon. Spa niens flotta kräfver en årlig utgift af 10,716,000pesetas, af hvilka omkring 6 millioner ktgå till sflöningar och 4!e milliom till materielens underhåll. Officerskårem räknar 1 amiral, 1 viceamiral. 20 kontreamiraler, 78 fregattkaptener, 124 premierlöjtnanter, 174 sekundlöjtnanter och dessutom ännu 908 man befäl. Flottan består at 78 fartyg, af hvilka 11 äro pansarfartyg med 835 kanoner och 16,400 mans besättning. Då man ser dessa siffror, skulle man tro att den spanska sjömakten verkligen skulle kunna uträtta något; men den befinner sig i ett sådant tillstånd, att man har svårt att fatta, hvartill ofvan nämnda penningsummor användas. De hufvudsakligaste felen både hvad armån och hvad flottan be-träffar äro för öfrigt officerarnes okunnirghet och det högsta befälets egennytta. JJk officerarne icke göra sin pligt, kan man ej förundra sig öfver, att soldaternes disc4plir, är i dåligt skick. Spanska officerskåzen 7,e. kryteras på tre sätt: bland unge adjelsy,än kadettskolornas elever och underofficr rare. De förstnämnde blifva officerare 7.edan i vaggan och sakna hvarje vetensk? plig utbildning. Marskalk Serranoa båd a djatanter äro pojkar om 14 till 15 år, som hafva kaptens rang. Den ene är marskalkens egen son; den andre är sou t marskalken Conpeha. Axtille ingeniörkåren utgå Zrån men stå ingalunda öfver rarne. Den första k nen, är, såsom nysg 41 den stupade sriets befäl och militärskolorna, de andra officeategorien, adelsmän3 nämndes, platt okunnig; den andra, kr. dettofficerarne, utgör ett värdigt motstyeke till den första: den tredje åter, den Zora utgår från underofficerarnes led, är dep. som bäst låter använda sig på slagiälter. Hvad artilleriofficerarne beträffar, mb, man påminna derom, att hela kåren för ett år sedan deserterade och stälde sig; till don Carlos förfogande, emedan regeringen, för att fylla kadrerna, såg sig nödsnakad att befordra en mängd underofficerare, Då don Carlos icke ville lofva att upprätthålla deras privilegier, lemnade de äfven honom. Regeringen måste slutligen gifva efter och afskeda de beferdrade underofficerarne. Generalstabsofficerarne ha följt detta exempel. Hvarje gbårg öfverbefglet tagits från en general, har hela staven ögonblickligen följt sin afskedade che til, Madrid och låtit krigetsköta sig sjelt. Fästoiogar och förråd äro i det, elär.digaste skick, — Gränsen mot Frankrike är lätt att försvara, ty det fins brott fem pass. som leda öfver Pyrenterna, och dessa äro utomordentligt svåra att Passera, om blott det ringaste motstånd göres. — De högre spanska officerarne sätta sin egen personliga fördel öfver fäderneslandets välfärd och så gör ock marskalk Serrano. — En spansk. truppstyrka kämpar i en drabbning icke efter strategiens lagar, utan anfaller oorde nad, hopvis, — Nationalmilisen, som redan skulle räkna öfver 250,000 beväpnade män, är änou blott en from önskan: man saknar både kläder och penniagar till den samma, — Artikelförfattaren glutar sin framställning at Spaniens rilltära förhållanden med att. uttala det omdömet, att carlisterne, med at. seende på både utrustuing, disciplin och ledning, stå långt öfver regeriogstruppernz , och att de säkerligen ännu länge kunr a från sina berg fortsätta striden. I folketingets lördagssammanträde framlades förslag till tillämecshavwslln:n . per so