Aftonbladet – 5 december 1874, sida 3

sin patient, men Mary berättaås honom ändå hvad nytt hon hade att meddela om Cyrils tillstånd, Då hon nu hade slutat sin redogörelse, hvilken han med en rynkning i pannan och en axelryckning hastigt afkortade, och innan han hunnit öppna dörren, lade Mary handen på hans arm och hviskade med bedjandg blick på honom: Cyril bar näget på sitt sinne, som oroar honom, jag är säker derpå, jag har sett det hela tiden; det hindrar honom från att bli frisk; han kommer aldrig att bli bättre, så länge han i hemlighet plågas deraf, Mig säger han icke hvad det är, men jag är säker på, att han önskar tala öppet med er. Doktor Russell ryckte sig lös från henpeg hand och vände sig emot heane med en blick, för hvilken hon tog några steg tilibaka, Ni misstar er om min kallelse, Jag är här i egenskap af mr Thorntons läkare; behöfver han religiös tröst, så får han se sig om åt annat håll. Med dessa ord, och liksom förattförekomma vidare meddelande, öppnade han dörren till sjukrummet och gick in; Mary stannade utanför. j Dektor Russell gjorde sitt besök så kort som möjligt och vände sig om för att gå, då ett utrop sä skarpt och smärtsamt, att han mot sia vilja kände sig gripen deraf, förmådde honom att stanna. Gyril hade fattat i hans rock med en så förtviflad styrka, att han skulle behöft använda väld för att befria sig. Hvad vill ni? frågale doktorn och vände sig emot patisnten med en stränghet i bick och röst, som skulle förstummat hvar och en annan, mena Cyril hörde ingenting annat än sitt eget bjertas jämmer, som icke ville låta sig