Aftonbladet – 5 december 1874, sida 3

JORI UOL 1O 6 I derefter, ty under de omedelbart derpå följande låren hade boktryckerierna i Paris så mycketat göra, att brist på arbetare uppstod, och konst förvandterne började fordra högre aflöning sam bilda föreningar sins emellan. I Lyon fick mar höra detta och efterbärmade parisarne. Arbe tena instäldes till en del, många arbetare ut vandrade, och om Frans I ännu skulle ha hys någon önskan att inskränka bokproduktionen så hade han endast behöft låta saken ha sir ll oång, och det skulle ha gått af sig sjelf. Mer ; hans förordningar hade endast varit afloppetföl en tillfällig vrede, och det oroade honom nu på att boktryckarekonsten i Frank ka i förfall. Han utfärdade der för en förordning, i främsta rummet för Paris genom hvilken de gamla, i hundra år iakttagnt plägsederna mellan principaler och arbetare skulle återuppliivas. Ingenting visar eller gö .Jsannolikt att arbetarne äfven blefvo hörda I Denna förordning står i Registre des bannitresItome III. Den innehåller 18 artiklar, hvilk: för den tidens förhållanden äro i många afseen Iden intressanta. Vi meddela här några af de vigtigaste bland dem: ) Art. 1. Först och främst skola konstförvand -Iterne och lärlingarne i boktryckareyrket ickt .sammansvärja sig eller bilda föreningar sin: emellan, utnämna anförare och representanter lföra fanor och emblemer, och icke häller uton sina principalers hus samlas i större antal än I personer utan myndigheternas tillåtelse, vid äf ventyr att bli häktade, utvisade och behandlade i SASOm upprorsstiftare, äfvensom att bli ådömde öter. Art. 2. Vidare få konstförvandterne ickei sins Iprincipalers hus eller öfver bufvud taget i Paris bära värjor, dolkar o, s. v. och icke anstift: upplopp, vid samma straff. Årt. 3. Vidare ega principalerne taga så många lärlingar de vilja, och konstförvandterne få icke slå eller hota lärlingarne, utan skole llåta dem arbeta, på sätt principalerne anordna till sammans med konstförvandterne till gagr och fromma för affären, vid samma straff. Art. 4. Konstförvandter och lärlingar få icke vid inträdet i läran eller vid utträdet eller vid andra tillfällen ställa till gästabud, vid samme straff. Art. 5. Vidare få de icke stifta några före ningar eller fira gillen på gemensam bekostnad. få icke häller ega någon särskild lokal eller in. samla venningar till en gemensam kassa, på sätt som skett, för att bestrida sina föreningskostnader, gillen och gästabud och uttänka andra brott, vid samma straff. Art. 6. Vidare: konstförvandterne skola fortsätta arbetet på ett börjadt verk, till dess det är färdigt, och få icke göra någon tric-, hvilket är lystringsordet att lemna arbetet, och om genom deras förvållande en form eller ett dagsverke går förloradt för principalen, skola de utgifva skadeersättning. Art. 10. Principalerne skola månadsvis till konstförvandterne utbetala deras aflöning och gifva dem ordentlig och tillräcklig kost ) i bröd, vin och mat, såsom loflig plägsed är. Art. 17. Om principalerne i latinska tryckerier (imprimeurs des hyres latins) icke äro nog bildade och kunnige för att sjelfve läsa korrek tur på de böcker. som de trycka, så skola de vid äfventyr af böter tillhållas att anställa korrekturläsare. och desse å sin sida att väl och omsorgstullt korrigera, på de sedvanliga timmarne aflemna sina korrekturark och i allmänhet göra sin pligt; hvarom icke, skola de betala skadeersättning för det, hvartill de äro vållande, Art. 18 tillämpar ofvanstående stadganden äfven på stilgjutare och tillägger till slut, att arbetet skall börja kl. 5 på morgonen och sluta kl. 8 på aftonen, hvilka timmar äro de af ålder vanliga. Förordningen var daterad den 31 Augusti 1539 och tyckes icke ha varit utan verkan, ty under den närmast följande tiden berättas ingenting vidare om oroligheter bland konstförvandterne i Parisa, och från Lyon petitionerade kort derefter myndigheterna och principalerne, att samma artiklar skulle påbjudas äfven för Lyon. Detta skedde den 28 Dec. 1541. Lyon hade jämte Paris blifvit en hufvudplats för boktryckarekonsten i Frankrike. Såsom det heteri patentet. trycktes på ingen ort i kristenheten vackrare och mer på vetenskapens alla områden än i Lyon, så ett man från det öfriga Frankrike och från främmande land der köpte böcker till billiga pris. Men i omkring tre år — heter det vidare — ha dåliga individer bland konstförvandterne förledt de fleste andre och stiftat en förening för att tvinga priveipalerne att gifva dem högre aflöning och ättre kost, än af ålder brukligt varit, och vilja icke tåla någon lärling vid arbetet, på det att de skola vara endast få, när det är mycket att göra och de derför bli mycket eftersökte af principalerne; på detta sätt vilja de efter behag apr jaga aflöning och kost, eller i annat fall inställa arbetet.Principalerne i Lyon hade förut hos parlamentets i Paris högsta domstul sökt hjelp, men endast haft stora kostnader derför, hvar emot konstförvandterne slogo sig fram, och till följd af tvisterna aftoz boktryckarekonsten här alt mer och tycktes utvandra tillbaka dit, hvarifrån den hade invandrat, till Tyskland och Venezia. Denna nöd skulle genom de 18 artiklarne afhjelpas äfven i Lyon. En senare förordning till der varande myndigheter, daterad den 19 Juli 1542, ådagalägger likväl, att saken icke gick så lätt som i Paris. Koistförvandterne satto sig förnämligast emot tillämpningen af 3:dje artikeln, angående anställning af hurn stort antal lärlingar som hälst. Denna artikel måste å nyo stadfästas och hållas i kraft mot konstförvandternes opposition. Derefter tyckes det yttre lugnet ha varit återstäldt äfven i Lyon. Men antingen hade det onda redan antagit så stora dimensioner, att verkningarna icke längre kunde hämmas, eller också fans det i tysthet ännu qvar. Ty 30 år senare, i Maj 1571, utfärdade Karl IX ettedikt, i hvars inledning det yttras: Vi ha erfarit, att det höga priset på papper och de svåra förhållandena med konstförvandterne. hvilka man knappt kan tillfredsställa och hålla i ordving, medföra sådana olägenheter, att en del af bokhandlare, som förut läto trycka i Lyon, nu äro tvungne att låta trycka det mesta utanför vårt rike; derefter låta de trycka ett titelblad med sitt namn och märke och göra på detta sätt en bättre affär. än om böckerna hade blifvit tryckta i vårt rike.Derefter upprepas innehållet af den gamla 18:de artikeln i det väsentliga, men beträffanse konstförvandternes kost meddelades den nya föreskriften, att de för framtiden skulle . hålla sig kost sjelfve, såsom bruket var i Tysk.) land, Flandern, Italien och annanstädes, hvar-: emot principalerne skulle höja aflöningen. Dennas storlek skulle bestämmas af universitetsbokhandlarne, principalerne och förnäma, opartiska medborgare. : ; Till ångsjöfartens historia. j 1 l En ängfartygsuppfinning i det adertonde irhundradet. I en uti biblioteket i Hannover ; förvarad brefväxling mellan Leipnitz och Popin sg erhåller man den öfverraskande underrättelsen. ; utt den sistnämnde redan den 27 Sept. 1707 med tt af honom uppfunnet bjulfartyg, till hvars, ramdrifning han begagnade ånga, på floden!) Fulda reste från Kassel till Minchen. men der L indrades att fortsätta färden till Bremen af I keppare i Miinchen, hvilka förstörde fartyget!s amt misshandiade honom sjelf. Hvad för slags b ungmaskin, som begagnades för att sätta farty11 ret i gång, inhemtar man ty värr icke i dessa! ref. Precis hundra år senare skedde den första egelbundna persontransporten med ångfartyg på Indson genom Fulton. På sin tid åtog sig Jerby att med hull och hår äta upp hvarje ångartyg, som skulle segla öfver oceanen; men värtom ha nu för tiden ångfartygen fått en jämförligt högre betydelse för occautrafiken än ör flodsjöfarten. För närvarande finnas 42 fansatlantiska ångfartygslinier; England eger 216, Tyskland 153 oceanångfartyg. I hela Euopa finnas 4289, och efter en ungefärlig uppkattnipg på hela jorden 8000 oceanfartyg. Af OTängfartyg har Mississinni med sina bifoder)P ed River, Missouri och Ohio, hvilka till sam. !t sas omfattä ömkring 12,000 eng. mil segelbara!mn attendrag, det högsta antalet. eller 900. De d merikanska flodfartygena snabbgående är gan-If ka betydligt, Den 18 Okt. 1860 gick ångfarty4. et Daniel Drew från Albany till New York bt