Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

skall se honom. Febern och hostan ha aftärt honom så svårt, han kommer ej att känna igen er, han har yrat, ända sedan han fördes hem. Grace steg upp och Mary följde henne in i nästa rum. Hon tog ljuset ur den gamla qvinnang hand och gick fram till bädden, der den fordom kraftfulle, förhoppningsrike barndomsvännen hvilade. Cyril hade under flere timmar legat i en dvala, andhemtningen kom med ett hväsande ljud ur de sjuka lungorna; hemskt mager och aftärd, med ögonen djupt insjunkna, dragen skarpa och det lockiga håret nu rakt och ovanligt långt gamt fastklibbadt vid pannan, var han det dystraste skådespel af sjukdomens härjningar. Marv stod en stund tyst ock eåg på honom; sjelf omeavcten af atthon tänkte högt, gade hon derefter sakta: Ja, det var väl att hans mor icke kom, stackars mammal Grace kände sig lugnad; hon hade fruk tat för ett häftigt utbrott af sorg, men intet sådant hade egt rum. Sedermera, då hon fann burn lugnt och tyst den nya sjuksköterskan utförde sitt värf, mildrade hon betydligtzitt ofördelaktiga omdöme om henne. Då läkaren kom, var han glad öfver att finna ex py vårdarinna, i synnerhet som Grace var nöjd med henne. Emedan den aflönade, af honom antagna sköterskan icke kunde komma förr än nästa dag, föreslog han att Graco skulle stanna åtminstone under den följande natten för att hjelpa Mary att vaka, men hoå afslog mycket bestämdt hvarje anbud om hjelp. Men ni måste vara trött efter er resa, invände doktorn vänligt. Jag trött? — jag vara trött efter en resai utbrast Mary helt förvånad; jag vore inte mycket värd, om det skulle knpna trötta