Aftonbladet – 3 december 1874, sida 2

deraf. Sätt en tiggare till häst, så bär det af till h—e. Hvarföre kan far vara ond på gossen ? frågade den stackars modern en dag Mary. Och hvarför skulle Cyril mista sin plats? Han kunde inte ha gjort något ondt, nej, omöjligt! Mary, hvilken, såsom vi veta, ofta hade bjelpt Cyril i hans ekonomiska svårigheter, yttrade en förmodan att han ej hade varit riktigt sparsam med pengar. Rätta förhållandet var, att de dunkla rykten, som förenade mr Cyril Thorntons namn med mrs Camerong, icke hade nått de båda qvinnornas öron. Farmern drog försorg om att det-ej fick ske; men sjelf satte han sig ned och skref ett förmaningebref. Är du oskyldig, skref han, så säg mig det, och jag vill tro dig samt förlåta och hjelpa dig ur de bekymmer, hyari du torde räkat. Men om en enda droppe af den olyckliga qvinnans blod fläckar din själ, då må du tiga. Jag önskar icke att en son af mig skall bekänna sig vara en feg usling och len hycklarg Som intet svar kom, hade fådern förestält sig att saken yar så illa som möjligt, mön han teg; hustru hans fick ej misstänka sanningen. Så hade det emellertid fortgått ett halft år. Mary hade skrifvit många bref enligt den gamla adressen, till dess en dag många at? dem blefvo henne återsända jämte en förklaring af Cyri!s värdinna, att mir Thornton för länge sedan lemnat hennes hus och, som hon troäde, äfven Pngland, emedan han icko uppgifvet någon nyadregs, Många ar hans vänner näde varit der och frågat efter Honom. men hon kände icke gifva någon upplysning. i Hvart skulle de nu vända sig? Hvad skulle de tänka? Något ledsamt måste utan