Aftonbladet – 3 december 1874, sida 2

gamla rol. Detta mandat som folkets uppfostrare framträdde i samma mån tydligare, som folket mer beslutsamt tog vård om sig sjelf och tog hand om styrandet af sina egna angelägenheter. Da ledande klasserna fingo dä den mest förmyndarliknande mission att uppfylla; de borde med hänförelse ha gifvit sig in på de nya vägarne, satt sig i spetsen för rörelsen och fört nationen till denna visa och väl öfvertänkta republik, som hon skymtade på afstånd. De borde i detta ögonblick vara den stora väglederskan för de nya sociala lager, som trängde sig fram till det politiska lifvet. Detta höga inflytande skulle det ha varit så mycket lättare att utöfva, som det var nödvändigt och som det grundade sig på gemensamhet i sympatier och mål. Ingen inom demokratien skulle hafva bestridt de ledande klasserna denna välgörande rol. I stället hafva vi sett de ledande klasserna sluta sig till sammans till en fientlig trupp. De hafva konstituerat sig till en snäf och fattig oligarki, som bekämpar demokratien. De hafva blifvit ett beväpnadt läger i nationen. Dädan de strider, som vi bevitnat sedan 1848 och som vi åter skola bevitna i Versailles. Dädan den förvirrade ställning, som gör landet så myc: ket ondt. Dädan slutligen det envisa motstånd, som parlamentet sätter mot folkets önskningar.