Aftonbladet – 2 december 1874, sida 2

banden stödjande hufvudet, den andra hängande öfver stolskarmen. Då hon tilltalade honom, svarade han alls intet eller blott med ansträngning, och kapa ansigte hade ett underligt utiryek, ÅAfven hans ögon, dessa märkvärdiga ögon, ur hvilka denne mans hela själ framblickade, voro i dessa stunder glöa och liksom slocknade, Det var som om både kropp och själ, befriade från det stränga band, han nåder dagens lopp lade på dem, med ens och fullkomligt gåfvo vika, Hvem skulle i den böjda och orörliga gestalten med den själlösa blicken kunnät igerkänna den man, som var både fruktad och hatad för gitt välde öfver menniskor? Men iugen tilläts att ae honom sådan, mera än Grace, hvilken, då Hon inkom, gick med tysta steg, liksom om någon död funnits i rummet. Det var rörande att se, hura den gamla gvinnan undvek att betrakta honom; hom ville icke ens, att hennes trogna våg skulle bevitna hang svaghet. Så fortgiek Ceti en tid, men en afton, då hon fann honom som vanligt stödjande sitt hufvud mot den öppna handen, ensam och öfvergifven, utan en skymt af den glädje, som dock en gång hade trifts i detta tysta hem, kunde hon icke uthärda längre, utan gick fram och lade landen på hans axel. Master James, sade hon, bemödande si att tala lugnt, men rösten var darrande, s här får det icke fortgå längre, det får icke, det är icke ätt; Han såg på henne förvånad, men bon fortfor; bon sknlle nu tala ut hvad hon föresatt sig. Är ni sjuk, master James, så gå till sängg; det är till intet gagneligt att gå oeh släpa på en plåga; bäst att taga sitt förstånd till fånga i tid. Ni vet mycket väl att ea tyngd kan vara så svår, att icke de starkaste axlar mäkta bära dem James Cameron såg på hpune,