Aftonbladet – 2 december 1874, sida 2

NI VUBIEVUR UU UL. Raden af de skandaler, hvarmed det andra kejsardömets koryfeer hugnat . verlden, har nyligen fått ett tillägg genom den dom, som drabbat Napoleons siste handelsminister, den alt för kände Clment Duvernois. Denna nya illustration till imperialismens historia göres i Daily News till föremål för en artikel, hvarigenom man erhåller en öfverblick af hela det skojeri, som kostat den napoleonske ministern den sista återstående skymten af aktning och dessutom flere år af nesligt fängelse. Aritkein lyder: Den fällande dom, som af vederbörande domstol i Paris blifvit afkunnad öfver en exminister af andra kejsardömet, utgör icke något uppmuntrande sködespel för Frankrike i den bedröfliga ställning, hvari det blifvit försatt genom de politiska partiernas täflan och afundsjuka. För några få år sedan var Clement Duvernois en lofvande ung journalist, med disponibla sympatier, hvilken trycktes af fattigdom och hade en viss förkärlek för opposition. Hans förmåga, hvilken var omisskännelig, väckte kejsarens uppmärksamhet, som stälde sig i beröring med honom — och plötsligen blef general Cluserets forne stallbroder Napoleon III:s tjenare. År 1870 utnämndes Duvernois till handelsminister, och i denna egenskap blef det hans uppgift att proviantera Paris, som hans nye herres misstag skulle ådraga en belägring. Det är endast en gärd af rättrådighet ät en man, som nu lider för sina fel, att anmärka, att den skicklighet och framgång, hvarmed han upptylde denna pligt, allmänt erkändes, Elter kejsardömets fall grundade han, eller åtminstone satts på fötter, en tidning, LC Ordre, för att förfäkta den sak, med hvilken han fallit, men han tyckes dock icke ha skött sin tidning med omtänksamhet och klokhet och vinnlade sig mest om att ha stigt förtjena penningar. Midt under hans bryderi blef det klart för honom, att det bästa, en man utan penningar kunde göra, vore att blifva bankir. Ida var icke ny, men den tjusade Duvernois, och han blef bankir, med det resultat, som personer, icke på lårcgt när så begåfvade, skulle ha kunnat förutse. Han dignade snart under en massa förbindelser och har nu blifvit dömd iill fängelse och böter, derför att han på ett orättrådigt sätt skött de operationer, i hvilka han hufvudstupa störtat sig. La Banque territoriale dEspagne, hvars affärsverksamhet föranledde denna rättegäng, stiftades i Madrid i Oktober 1870, med ett kapital af 100 millioner francs, fördelade på 200,000 aktier om 500 francs hvardera, men befann sig under de två första åren i en ytterst svag och brydsam ställning. År 1872 blandade sig emellertid Duvernois i trasslet, och som man antog, att hans forna ställning som minister under kejsardömet skulle gifva en viss betydelse ät banken, utsågs han till direktör i dess styrelse. I den anklagelse, som blifvit framstäld emot honom, tillvitas honom att i föreniog med en annan offentlig man — Charles Fornerod, f. d. president i Edsförbundet, som blifvit frikänd — hafva låtit banken träda i verksamhet, utan att hela dess kapital blifvit tecknadt och en fjerdedel af det samma inbetaldt, att hafvalfingerat dividender, att icke rätt hafva användt bankens fonder och att hafva gjort falska framställningar till aktieegarne. Till stöd för dessa tillvitelser hade : vitnen blifvit inkallade, som skulle styrka, att. Duvernois förmått bankstyrelsen i Madrid. att intyga, att 30 proc. af kapitalet blifvit. tecknade, ehuru detta icke blitvit gjordt. Detl. var en vigtig sak för direktörerne att fål bankens aktier noterade på börserna i Paris och Madrid, och derför påstås att Duvernois på ett möte, som hölls af pseudo-aktieegare, hade tillkännagifvit, att det erforderliga kapitalet blifvit inbetaldt och skrutit, att aktier blifvit sälda med 20 proc. vinst. Aktierna hade emellertid icke blifvit afyttrade på i något hänseende lagligt sätt. En spekulant vid namn Caperon, som blifvit dömd in contumaciam till fem års fängelse och 3000 fres böter, hade tagit en stor märgd aktier, för hvilka han skulle inbetalt 3,750.000 francs, men i stället betalde han blott 400,000 francs o-h honorerade resten, efter att ha afdragit ett ansenligt kommissionsarvode, med växlar, som icke infriades, och aktier af ett tvifvelaktigt värde. De af Caperon erhållna penningarna hade snart gått åt för administrationen, men inga affärer gjordes. Duvernois skulle nu utfondera medel att uppe, hålla sin bank och han lånade slutligen 300,000 fl francs af en bank i Holland, hvilken sedan gjorde bankrutt. För att underhålla ett I sken af välstånd och locka köpare, uppehö:l han en fingerad försäljning af sin banks aktior på Parisbörsen. För samma ändamål offentliggjorde han för eit år sedan redogö relse för bankeng ställving, hvilken visade en nettovinst af 760.000 fres. För att komma till detta belopp hade han upptagit den vinst, man väntade Få transaktionerna med åtskilliga grufoch jordegendomsbolag, såsom hade den redan erhållits, ehuru dessa bolag befunnits vara cessionsmässiga, och i stället för ett öfverskott hade beuken em skuld på 1,150,000 francs, Förliden vår bildades ett nytt förvaltningsråd för att hålla de värdelösa aktierna uppe, och de mest lysande rapporter från banken utgåfvos. Affären var emellertid nu på upphällningen och i förliden April månad arresterades Duvernois för ett oredovisadt belopp af 2,600.000 fraccs, som allmänheten tillskjutit. Det visade sig, att penningarna helt och håilet gått åt, antingen på okloka spekulationer eller tillutgifter för administrationen, Banken hade al drig varit annat än en skärm, bakom hvilken tre eller fyra män spekulerat, medan I de fleste af de nominella direktörerne hade -I öfverlemnat affärerna åt ett par, tre af sina kolleger. -) Duvernois ansattes skarpt af domaren fl med afseende på hans skäl att öfvertaga ojledningen af en bank, då han ej hade penI ningar. Hans försvar bestod hufvudsakligen deri, att han blifvit förd bakom ljuset af några bland sina kolleger, hvilkas förklaringar han sanktionerat med sitt namn. Särskildt framhöll han, att han blifvit missledd af Caperon, som han tog för en solid man, och som lofvade att sätta i omlopp 100,000 aktier. Han medgaf, att en falsk förtecknivg öfver aktieegare blifvit upp? I gjord och offentliggjord i Augusti 1872, I men bestred, att han vid der tiden egt näygon kännedom om förhållandet, Han väl trade derjämte på Fornerod ansvaret för de åtgärder, som vidtagits för att skaffa banken erkännande på Parisbörsen. Han je nde icke förneka att ha sändt cirkulär till provingerna, i hvilka han anbefalt aktier2. men plstod, att han trodde på de försäkringa!, de innehöllo om affärens ställ; ning och utsigter. Flere af vitnena, gom intygade bankens ruttenhet, förklarade, ztt 1 de voro öfvertygade, att Duvernois handlat I på god tro, och framstälde honom som befI dragen af andra. Så lydde hr Görys vitI I nesbörd, som sjelf varit en af direktörerne, men som afgick och betalde tillbaka heia ; I beloppet af de arvoden, han erhållit, då han fann, att aktierna icke kunde afyttrag, Hr G6ry sade dock, att han varnat Duvernois Jå TR AR RR VR KR RR DR DV WE L4 Ad T4Nr4 PR NH mm SS Te rd kn ft kjeekend nn ft nl f