Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

Article Image
— tr ör regeringen att få lika skickliga och koniderationslösa personer till åeras efterträare. Redan börja de monarkieka tidnin arna att Ufverljudt jämra sig öfver radi-j alismens seger och säga, att nu återstår ör landets räddning ingenting annat än wonarkien. Skulle radikalisiisas framgång id municipalvalen komma att eggå monaristerne till en ny stormlöpning och skalle! e republikanska partiorna till följd deraf na gina krafter till förmån för repnblikens efinitiva konstituerande, komme septennatet ch dess regering i en brydsautt belägenhet. Jetta inser ockeå regeringen och det salas! edan om ett slags freålig coup detat, som kulle komma att bestå i ett vädjande till ationen till förmån för septennatet — i orm af ett plebiscit, Unader desaa förhålanden möter regeringen nationalförsamlinen i dag klockan tu i Versaillesslottets tea ersalong. Huru länge de båla aktörerna kola komma att producora sig på denna kådebana är ovisst. Men säkert är, att de öreställningar, som stunda, icke skola lida rist på stormiga scener, på konflikter och å changementer, som i högsta grad skola ntressera gallerierna. För vännerna af ranvkrike ter sig dock saken i en annap ager, och för det stora kulturfolkets välång och lyckliga framtid önska de af inersta hjerta, att förhäuget saart skall falla fver det intrigoch sensationsstycke, som im sadan tre år utförts på Ludvig XIV:s eater. Times korrespondent i Paris meddelar öljande intressanta och orienterande fversigt öfver den intrasslade härfvan af artigrupperingen i franska nationalförsamingen: Vi meddelade för längesedan en förteckling på medlemmarne af de olika partier, i vilka den nu varande nationalförsamlingen önderfaller; men hvad Beom då var en till örlitlig analys, eger nu ej längre någon illämplighet, Det är derför nödvändigt att, nnan församlingen åter sammanträder, lemna n redogörelse för de nu varandepartigrupseringarnas storlek och de bsigter, somsär skilja dem. Då en större fråga af mera ullmänt intresse förekommer, bruka omkring 110 deputerade deltaga i omröstningen. Af jessa tillhöra, i rundt tal, 50 yttersta hörern, 120 den egentliga högern, 180 högra enterr, 25 äro bonapartister, 125 tillhöra venstra centern, 140 den exentliga venstern och 70 äro radikale. Det allmänneligen så gallade konservativa partiet bestär af yttersta högern, bögera, bonapartisterne och högra centern. Om nu dessa vore eniga, skulle de utgöra ett antal af 375 och såleles ega en majoritet af 40 röster; men. öfvergången af 21 röster från deras sida till venstern skulle förändra majoriteten så, att venstern skulle räkga 356 röster, högern endast 354. Majoriteten af den 24 Maj 1873 åstadkoms sålunda gecom föreningen af alla konservativerne, hvaremot yttersta högerns affall bragte till stånd majoriteten af den 24 Maj 1874, då hertigen at Broglie störtades, och detta ehuru Äätskilliga mediemmar at venstra centern afhöllo gig från att deltaga i omröstningen. Man skulle emellertid misstaga sig, om man hölle dessa breda demarkationslinier för absolut riktiga. Hvar och en af de särskilda atdelningarna sönderfaller nämligen i underafdelningar, eger sammanhållning endast i vissa allmänna principfrågor och då efter förberedande öfverläggning och öfverenskommelse. Många gånger är det äfven till och med lika svårt att Åstadkomma en sammanslutsing mellan de olika medlemmarne af en grupp som melian de olika grupperna. Hvarje gång en ny fråga — politisk, social eller religiös — förekommer, bilda sig grupper, hvilka understödja eller motsätta sig grundsatserna i fråga, och dessa grupperingar öfverlefva de orsaker, som skapat dem. Sålunda bil dades den fraktion, som består af de 50 medlemmar, hvilka utgöra yttersta högern, då frågan om flaggan förevar. Den är enig endast i fråga om den hvita fanan, men söndrad 1 religiösa frågor. En del medlemmar tillhörande denna grupp ville icke stänka sin röst åt grefven af Chambord, med mindre han på sitt program upptoge en noggrann tillämpning af Syllabus, De voro färdiga att föredraga hvarje aonan prins, som ville afgifva ett dylikt löfte, i fall grefven af Chambord vägrade att göra det. Dessa äro de ultramontane legitimisterne. Andra af den hvita flaggans anhängare, fordra blott helt enkelt dennas upptagande med alla de principer, som af gammalt åtfölja henne. : Den förra gruppan erkänner grefven af Paris endast säsom hertigens af Chambord arftagare och skänker sina sympatier åt hertigen af Chartres på grund af dennes personliga tendenser; men den kan aldrig förläta de orleanska prinsarne 1830 ärs revolution och deras heterodoxa förbindslser. Den senare deremot är villig att erkänna hela den orleanska familjen och glömma det förflutna under det vilkor, att hela familjen blindt ock lydigt underordnar sig grefven af Chambord och upptager den hvita fanan. Båda fasa för hertigen af Aumale, som efter den förklaring angående den hvita fanan, som af familjens hufvudman afgafs, offentligen omnämndetrikoloren såsom ce drapeau cheri. Andra, tillhörande yttersta högern, anse att vissa öfverenskommelser böra träffas mellan grefven af Chambord och nationalförsamlingens majoritet och att vissa vilkor för hans tronbestigning böra komma under öfverläggning; de öfriga af detta parti anse deremot att församiingen utan några vilkor bör proklamera konungen, lemnande honom full frihet att sjelf bestämma de institutioner, han behagar. Sålunda förefinnas tre bestämdt åtskilda färgskiftningar inom detta parti, som räknar blott 50 medlemmar. Den egentliga högern, bestående at 120

30 november 1874, sida 2

Thumbnail