Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

han någonsin hade kallat hem, det tysta, gamla huset vid Russell Square. Det fans att få hyra, master James, förklarade den gamla skotskan mycket bestämdt; och det fins ej i hela London ett hus, som passar för er så väl, och inte för mig häller. Med dessa ord gick hon förut uppför trappan, och doktor Cameron följde mekaniskt efter henne, tills han fann sig vara i sitt eget rum. Der var alt i alldeles samma skick, hvari han under åratal varit van att se det; ej en bok, icke den minsta smågak från fordom fattades, En frisk eld brann i kaminen — alltid en välkommen syn för en skotte — och der bredvid stod den gamla, höga, skinnklädda länstolen, der han plägat sitta och lösa problemen om menskligheteus lidanden och sjukdomar, och vid stolen stod det bläckstänkta lilla bordet med böcker och papper. James Cameron säg sig omkring ; det var som om han hade drömt. Den gamla tjenarinnan följde sin herre med oroliga blickar. Hon hade tagit ett djerft steg: att återvända till det forna hemmet och forna förhållanden måste otvifvelaktigt göra ett djupt intryck på honom; om gynnsamt eller ej, återstod att erfara. Grace hade återstält alt i huset till samma skick, som det kade före doktorns olyckliga giftermbil. Salongen stod åter i sin stela, tunga möblering; alla dessa nätta, behag1.ga prydnader, draperier och yppiga, små soffor voro borta och ersatta med de forna sammetsgardinerna och raka långa ottomaner med höga fötter och styfva ryggstöd. Öfver kaminen sutto, säsom rummets enda prydnader, porträtt af James Cameron och hang syster Lucy; porträtten hade målata kort före moderns död: hans förestälde en lång, tafatt gosse i höglandsdrägt, och lilla