Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

pande oundgängliga mått och steg. I dag sammanträder åter franska nationalförsamlingen efter slutade ferier. Frågan är, om den session, som nu börjar, skall kunna rädda Frankrike ur den kris, hvilken så länge hemsökt det. Utsigterna för att församlingen skulle kunna uppfylla detta värf äro sannerligen icke lysande. Partieplittringen är lika stor som någonsin, och möjligheten att bilda en verklig majo ritet tyckes icke nu vara större än förut. Regeringen vidhåller ait jämt sin plan att få det personliga septennatet organiseradt, under det legitimisterne och de republikapska partierna på det bestämdaste sätta sig emot denna plan. De förra kämpa af alla krafter för det närvarande provisoriets upprätthållande, emedan de vilja hälla dörren öppen för sin tillämnade konung: de senare åter vilja hafva republiken bestämdt proklamerad och afsky derför det personliga septennatet, som ingenting anuat bestämmer än tiden för Mac Mahons makt. Dessutom fordrar en stor del af det republikanska partiet den närvarande kammarens upp: lösning. emedan den anser henne, som blott blifvit vald för att sluta fredoch ordna de nödvändigaste förhållandena efter kriget, icke ega rätt att konstituera något. Regeringen är af alldeles motsatt åsigt och önskar, icke blott att församlingen skall votera åtskilliga organiska lagar, utan äfven att ur henne skall utgå den öfre kammare, hvilkens bildande blifvit föreslaget. Som man finner äro motsatterna icke få och obetydliga. Lägg härtill, att nationalförsamlingen icke längre representerar den allmänna meningen, hvilken tvärtom genom valen på det bestämdaste protesterar mot de monarkiska tendenser, den splittring och vanmakt, som så sorgligt karakterisera församlingen. En utväg, en enkel och lätt utväg, ur deuna intrasslade och olyckliga ställning finnes. Denna vore en upplösning af församlingen och ett vädjande till nationen genom nya val. Men mot denna utväg uppreser sig icke blott regeringen, utan äfven ett flertal inom nationalförsamlingen — den suveräna nationalförsamlingen. Båda äro nämligen rädda om sin tillvaro och haka sig krampaktigt fast vid makten; ty de veta alt för väl, att ett allmänt val skulle blifva deras dödsdom. Sålunda kommer utan tvitvel ett väldigt motstånd att göras mot församlingens upplösning, hvilken dock icke skall låta länge vänta ph sig. Det kommer dock att bero på de monarkiska partiernas och regeringens hållning, huruvida upplösningen skall försiggåA lugnt och fredligt eller antaga en mer eller mindre våldsam karakter. Regeringen möter nationalförsamlingen under förhållanden, hvilka utgöra ett betecknande vitnesbörd för henne. Fyrtio at Frankrikes departement äro ännu, tre och ett halft år efter krigets slut, förklarade i belägringstilistånd och den under krigslagarne ännu stående Seinestaden, Frankrikes hjerta, är fortfarande beröfvad sina rättigheter som landets hufvudstad. Ett presstörtryck räder, hvilket icke träder i skuggan för den napoleonska regimens värsta dagar, och församlingsfriheten befinner sig i en svällniog, som knappast är bättre än pressens, Doe officiella kandidatu-erna ha blitvit återupplifvade och midt under en parlamentarisk styrelse tima valskandaler, hvilka utgöra en nesa för Frankrikes offentliga lif. Lokaladminiatra tionen anförtros icke Et förtjensten och dugligheten, utan ät politiskt behagliga personer, och de nya mairerna utgöra i sjelfva verket blott en flock af lydiga sbirrer. Republikanismen trakasserss och förföljes på alla båll, och imperialismen gynnas och understödjos för att skaffa regeringen handtlangare för verkställandet af hennes syften och en motvigt mot de frisinnade id6ernas växande makt. Handel och vandel ligga nere, emedan iastitutionernas osäkerhet, regeringens uselhet och partiernas splittring bebåda faror för framtiden, hvilka komma kapitalet att hålla sig undan och förlama all företagsamhet. Intriger och konstgrepp äro regeringens medel att befrämja dess intressen och egoistiska syften; ty idker och principer äro henne främmande och aldrig har ett föraktligare bazculesystem varit rädande inom en styrelse. I sista ögonblicket före nationalförsamlingens sammanträde har dessutom regeringen blifvit träffad af ett slag, som gör hennes ställning i högsta grad kinkig. Vid de senaste municipalvalen har nämligen, åtminstone i städerna, det radikala partiet blifvit segervinnare. Denna frukt af regeringens ovisa politik skall naturligtvis bringa henne i ett ytterst obehagligt förhållande till de konservativa partierna, som deruti skola se ett bevis på hennes oförmåga att sköta af färerna rätt. Hon står dessutom med skammen att hafva misslyckats med sitt officiella kandidatsystem och har lidit ett förkrossande nederlag genom sina mairers uteslutande ur municipalråden. Redan börja dessa att i mängd inlemna sina afskedsansökningar, och sannolikt skall det icke blifva lätt SEDEN TKR IE ESSEN ANI SEN