Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

STOCKHOLM den 30 Nov. Vid Stockholms stadefullmäktiges ordinarie sammanträde i morgon förekomma till handläggning, bland flere för kommunen l: vigtiga angelägenheter, äfven den om brand: väsendets orduande. Vi ha på sin tid utförligt redogjort såväl för det förslag i detta ämne, hvilket varit uppgjordt af.den senast tillförordnade komita, som för det af drätselnämnden framlagda motförslag. Dat förra ville hafva en på militärisk fot ordnad brandkår af 200 man, förutom 47 befälspersoner, med en årlig kostnad af 191.800. kr., hvaremot drätselnämaden förordat enl icke under krigslagarne stäld brandkår om l: endast 100 man, af hvilka 20 förmän, samt dessutom 6 befälspersoner, men utrustad med ett större antal hästar än komiterade föreslagit. Genom perzonaalens inskränkning har drätselnämnden sökt nedbringa den frliga kostnaden till 115,700 kr. Beredningsutskottet har i det utlåtande, som nu föreligger till behandling hos fallmäktige, i alt väsentligt slutit sig till drätselnämndens förslag. I afseende på den vigtiga frågan, huruvida brandkåren bör ställas på militärisk eller civil fot, har utskottet helt behändigt trott sig komma från alt bryderi isfieende å värdet af de priocipiella skäl, som anföras för den ena och den andra åsigter, genom att framställa frågan afgjord såsom genom kongl. brandstadgaa för rikets städer af den 8 Maj detta år, hvilken förordnar, att brandstyrkan skall stå under en af kommunalmyndigheten utsedd brandcehef, ea bestämmelse, mel hvilken utskottet finner det antagligen icke Jåta förena sig, att brandkåren skall stå under krigslagarne. Med hänsyn åter till frågan om kårens styrka, stöder sig utekottet, vid sin anslatning till drätselnämndens mening, på några sifferuppgifterangåendebrandkårernas styrka på ätskilliga andra platser, såsom Göteborg, Kristiania, Kjöbenhavn och Bruxelles, af hvilka utskottet drager den slutsats, att den för Stockholm föreslagna numerären af 100 man skall kunna anses tillräcklig, då den, såsom nämnden ansett, beräknas endast för eldens släckning under vanliga förhållanden. Under det nämnden alldeles icke hade vidrört frågan om beskaffenheten af den reserv, som skulle vara att anlita vid större eldsvådor, antyder åter utskottet, att det föreställer sig att hutvudstadens garnison skulle kunua erbjuda en första reserv, med en styrka af 265 man, utom underbefäl och korporaler; och antager utskottet att, med en sädan reserv af väl disciplineradt manskap, måste i en stad med Stockholms solida byggnadssätt de tillfällen blitva ytterst sällsynta, då den alla stadens invånare åltggande skyldigheten att biiraga till eldens hämmande behöfver tagas i anspråk. Vi ha för vår del redan tillförene uttalat vår öfvertygelse om de fördelar, som kårens ordnande på militärisk fot skulle erbjuda, och vi tro häller icke, att den anförda bestämmelsen i brandstadgan lägger något oöfverstigligt hinder i vägen för en sådan anordning, om den i öfrigt pröfvades lämplig. Till de skäl, som tala för en sådan åsigt, har också en reservant inom utskottet, hr Fries, lagt ett par nya, hvilka synas oss förtjena rätt mycken uppmärksamhet. Han har nämligen fäst uppmärksamheten dels derpå, att då det med all säkerhet ofta kommer attinträffa, att brand: chefen får af de i hufvudstaden garnisonerade trupperna under sitt befäl, det icke kan vara lämpligt, att sjelfva kärnan af det under hans befäl stående manskap är organiserad på civil fot; dels ock på äfventyret att kostnaderna för en på civil fot stående kår lätt kunna plötsligen stegras, om manskapet i ett kritiskt ögonblick hotar med arbetsinställelse, så vida icke förmånligare lönevilkor beviljas. Vi föreställa oss såle des, att denna principfråga icke bör betraktas såsom så helt och hållet afgjord, som utskottet velat framställa henne. Hvad åter beträffar kårens styrka, så ha vi jämväl förut uttalat vår farhåga, att nämnden, i sitt lofvärda nit att spara, torde ha gått nog långt, och, särskildt, att gagnet af en eldsläckningstrupp, bestående af 5 man, försedd med en spruta, för hvars serverande fordras 10 man, ej kan blifva särdeles betydligt. Vi befara nämligen, att den fördel af skyndsam och vid första eldsutbrottet tillkommen hjelp, som man söker ernä genom släckningsmanskapets fördelning på flere mindre stationer, förfelas, om man reducerar personalen så, att det först framkommande manskapet i många fall varder eå fåtaligt, att det ingenting förreår uträtta. andra sidan medgitva vi villigt. att komiterade hade slagit öfver ien annan ytterlighet och -föreglagit en öfverflödigt stor styrka, hvarför de också viile delvis använda densamma för ändamål, alldeles främmande för eldsläckningsväsendet. Hr Fries har äfven i denna del afgifvit en reservation, som torde kunna anses gå en lämplig medelväg, då den vill öka styrkan till 141 man, trupp och befäl. Enligt hr Fries förslag skulle den årliga kostnaden blifva 144.000 kronor. -Sparsamhet är en mycket god sak, och bemödandet att i möjligaste män nedbringa kostnaderna för den tillämnade brandkåren äro således utan tvifvel ganska lofvärda. Men det gifves fall, då sparsamheten kan drifvas derhän, att den blir en farlig missa. hushållning. Detta blir fallet, t. ex. om; man, för att spara försäkringspremier, lemnar sin egendom oförsäkrad. Vi befara att ett samhälle, genom att spara alt för mycket på kostnaderna för sitt eldsläcknings-: väsen, kan begå samma missräkning och ut