Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

Nidingsdåden å våra jörnvägar. Anhålles att redaktionen be,äget ville lemna plats i sin ärade tidning för nedanstående. ). Då våra järnbanor nu i Ö.agarne varit så mycket på tal, är det skäl a4t, medan den allmänna uppmärksamheten är iitad deråt, påpeka ett IDar skuggsidor, som vägot förmörka den eljest så ståtliga taflan, Eu ganska Betänklig sådan äro de ständigt förekommande nidingsdåden att söka brings, bantågen ur spåret. Under en af de senara veckorna inträffade, enligt tidningarnas berättelser, icke mindre än trenne dylika försök på olika ställen, och Jå ettaf dem, nämligen vid Elgarås, utfördes i. lgerningen till och med tidigt på eftermiddagen. Detta häntyder väl närmast på ett tilltagande förderf, som dessjutom bekräftas af de nästan dagligen i landet Tförekommande grofva brotten, men månne det icke äfven utvisar att bevakningen å banorna är I för Rn ej nog uppmärksam? Man tycker, att då Pacific-banan i Norra Amerika kan sk:oddas för indianerne, hvilka nog ej hysa Dugra betänkligheter vid att tillskynda bantågen all skada, de kunna åstadkomma, borde dec väl ej vara alldeles omöjligt att betrygga våra järnbanor mot några enstaka missdåkd.ares til tag. En annan skuggsida är obehagiigheterna, för att icke säga vådorna, af att färdas i tredje klassens vagnar. Vi fästa oss nu icke vid sådana småsaker, som qväfvande tobaksrök, högljudda svordomar, oanständiga visor, förnärmelser mot fruntimmer och dylikt — sådant är man här i landet utsatt för i mycket bättre sällskap och synes, tyvärr, alldeles Outrotligt — men säkerligen skall hvar och en, med någon erfaren het i saken, medgifva, att det ohyggliga su; eri, som i tredje klassens vagnar fritt ö; as, och de fulla eller halffulla personer, som der tilgtas inträda, är något, som i anseende till de förnärmelser och den fara, det medför för medresande, icke längre kan tålas. Då aågot hvar vet huru kitsliga och närgångna rusiga perso. ner ofta äro, och hura till och aed den lognasta och höfligaste tillrättavisning kan föranleda dem till de gröista förolämpningar och öfvervåld, så IIMSer max lätt den verkligen pinsamma belägenneten i att befinna sig instängd med sådana menniskor och öfverlemnad åt deras godtycke. Man hör ock aldrig annat omtalas än -skandalösa uppträden och slagsmål i tredje klassens vagnar. Det är en skam, att en resande skall vara utsatt för sådant i en statens ban . Sannerligen förlora icke statens bantåg i detta hänseende bra mycket vid jämförelsen med den ordning och trefnad, som i allmänhet råder å våra enskilda ångfartyg. Vore det icke i sin ordning, att hvarje rusig person fasåges vådlig för sina medresande och derför ovilkorligen för. vägrades att medfölja ett tåg. Vi t10 det vara på tiden att vederbörande Jå allt allvar taga I tu med att söka undenrö, ja nu framhållna olägenheter af resor på statens järnbanor, ty sannerligen går det ej eljest der 5