Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

Ipat sig förmögenhet och drifver nu en ganska omfattande affärsverksamhet å Moatgomery-street. Allvarlig och solid till sitt väsende, med ett varmt hjerta och en alltid öppen hand för nöden och olyckan, skulle han tvifvels utan blifva en af de bästa konauler, som någonsin nämnts. Det var först efter lång tvekan, gom han beslöt sig för att söka platsen, påverkad dertill at flere skandinaver, så svenskar som norrmän, hvilka önskade se konsulatet komma i lika goda händer som konsul Taaffes. Jag behöfver icke säga att hr Berggren är fullt förtrogen med de californiska förhållandena och språket, hans långa vistelse i landet bör garantera detta, och hvad hans ställning i samhället beträffar, så är icke mera än en mening derom, att han, så bland skandinaver som amerikaner, är i åtnjutande af en allmän och odelad aktning. Låtom oss nu se till, huru dessa båda kandidater äro dokumenterade, samt huruvida man icke af aflidne konsul Taaffeg dispositioner kan sluta sig till, hvad tanke han hyste om hr Burchardts praktiska duglighet, Hvad då först hr Burchardt beträffar, så bestå hans rekommendationer aelt enkelt deri, att han: en kort tid har varit vice konsul, samt, som det påstås, eger en hos konungen inflytelserik fader. Att han sjelf måtte ha ganska stora tankar om detta inflytande, såsom skyddande honom så i ena som i andra fallet, framgår läst deraf, att han, straxt efter konsul Tazffes död, lemnade sin post, innan hän fått eller visste om han skulle få permissiom, för att resa hem till Norge. Vär minister i Washington, hr Stenersen, har också uttalat gitt ogillande af detta djerfva och oförsynta tilltag, som endast föranleddes af rent personliga iv:tressen. Någonting för hr Burchardts dug!, ghet synnerligen rekommenderande kan h7.ller icke gernaligga dernuti, att konsul Taaft.j sitt testamente icke hedrade honom mseå något slags förtroende med afseende å at örandet af de testamentariska föreskrif te.rna, och detta ehuru han var slägting, V.konsul och juris kandidat hemifrån, utsn. lade detta maktpåliggande och ansvarsfulta värt helt och hället i händerna på hr Söm nichsen, hans forne kassör, som alltid förat, under det Taaffe var frånvarande B, resor, handhaft konsulatbestyren. Och derine, hr Sönnichsen, som jämte en annan af (a feg kontorister, hr Hamilton, nu öfverte git den aflidnes ar euransaffärer, har icke ansett sig kunna rekommendera hr Burcb ardt till svensk-nore.ka konsulatet, men der smot på det varmrste förordat hr Berggrem såsom den lämpigaste. Äfven tvänns andra af afl, Taaffsg biträden, som mera än de flesta torde unna vitsorda med b.vilka egenskaper en grd konsul i San Francisco bör vara utrust ad, ha likaledes förordat hr Berggren. Hr Berggrens ansökan är deremot,, förutom med ofvanstående personers förord, försedd med rekommendationer af de mest. framstående skandinaver i San Franciseo , af presidenten och v. presidenten för dn skandinaviska föreningen derstädes, oc h, hvilket är ganska anmärkningsvärdt, af. ett betydligt antal norrmän. Men, utom. detta, colonel W. H. L. Barnes, en frarwstbående lagkarl med stort inflytande i Ssan Francisco, hvilken för någon tid sedan erhöll S:t Olats orden, för tjenster, egnade den skandinaviska nationaliteten, har låtit hr Berggrens ausökan åtföljas af en särskild skrift, i hvilken ha, vitsordar den sökandes goda sociala Ch ekonomiska ställning, samt uttrycker sin öfvertygelse, att hr Berggrens utnämnande till konsul skulle helsas med stor tillfredsställelse så väl bland skandinaver som amerikaner. Dessutom lära åtskillis,a andra uttalanden at värde ktfölja ansök ningen. Jag har kanske, hr redaktör, Varit något för vidlyftig med ofvanstbående relationer, men med den noggranna kännedom jag eger om de californiska förhållandena, samt min fasta öfvertygelse att så väl moderlandeng som härvarande skandinavers intressen skulle blifva mycket lidande, om konsulatet anförtroddes åt en person, som icke egde förmögenhet, icke någon samhällsställning, ingen kännedom om landet och endast föga af svråket, har jag velat lemna de upplysniugar, som stått mig till buds, och det är med slädje jag funnit, att frågan i Norge äfven dragit sig uppmärksamhet, tyinorska Morgenbladet fann jag för 3 å 4 månader sedan upptagen såsom ledare en artikel, der rätt allvarligt påpekas faran af att låta personig gunst och slägtrelationer utöfva något nflytande vid besättandet af den ifrågavarande konsulatposten. H.N.