Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

RER —— I Stilla hafsstaterna; — ett faktum är a I denna folkvandring redan pågår, att de med hvarje dag antager alt större propo I tion, och slutligen är det äfven icke mindr l visst, att inom den talrika skandinavisk I befolkningen i de atlantiska staterna reda en dylik öfverflyttning i ganska stor skal förberedes, der den icke redan börjat. Oc äfven inom denna fraktion af den nordame rikanska befolknirgen är det hufvudsakl gen redan bofasta,: jordegande familjefäde som sälja ut och med resultatet, stort elle litet, af kanske många års hhkrdt och föras kande arbete, öfver Klippbergen och Sierr Nevada begifva sig till ett blidare luftstrecl och en rikare jordmån; och om redan i de: första utvandringen från fäderneslandet lå; något vågadt, så är detta i kanske änn högre grad fallet vid denna färd till Still hafvet, ty icke nog med att alt der, hva jordbruksnäringen beträffar, är helt annor lunda än i de östra staterna, vinstbegäre och äfventyrarelustan äro äfven ännu i er betänklig grad förherskande, och svårighe ten att taga vara på sitt derför ofantlig mycket större. Nu behöfver man icke längs ha vistats i Amerika, för att komma unde: fund med, att smartness icke just är nå got utmärkande drag hos den svenske in vandraren, och det är derför ganska lät: att förutse, det han vid sin första ankomst till Stilla hafvets kust icke sällan skal vara utsatt för mera eller mindre lyckade försök att draga fördel af hans oerfarenhet och det lilla, bans börs kan innehålla, sedan han gjort den ganska dyra resan. Men om detta hans lilla kapital placeras oklokt, eller blifver honom frånluradt på ett eller anna? sätt, så får han åter genomgå alla de pröfningar, som i ett nytt land möta den endast med två tomma händer försedde familjefz derp. Och det är derför, med afseende ä den redan pögående och starkt tilltagande invandringen af skandinaver till staterna och territorierna vid Stilla bafvet, som den nu under tillsättning varande svensk-norsk konsulatposten i San Francisco är af en så stor betydenhet; och detta förhållande. jämte den allmänt uttalade önskan att, för så väl de invandrandes som moderlandens nytta, se konsulatet anförtrodt åt en person. gom är det sammas skötande vuxen, torde förklara hvarför jag här nedan skall söka att lemna några upplysningar, som kuxna vara af intresse och möjligen lända till vägledning för icke med förhållandena ä platsen förtrogne. Med konsvlatposten i San Francisco, som omfattar Californis, Oregon, Washington och Alaska var förr förenad en inkomst af 500 dollars, så vill jag åtminstone minnas. När norske sjökaptenen Johnson för åtskilliga år sedan gserhöll posten, afsade han sig nämnda arvode, men utverkade i stället för sig titeln af generslkonsul, hvilken titel dock sedermera vid hans död bortföll. Sjelf sysselsatte han sig föga med konsulatsbestyren, utan dessa sköttes hufvudsakligen af G. O Hara Taaffe, då dansk konsul sami svensk-norsk vice konsul. Med en betydande rikedom, som han förvärfvat sig å handel med järn, undandrog sig emellertid Johnson ej att på ett verksamt sätt gagna de skandinaviska intressena, och dessa intressen kunna i California endast främjas af en man i goda förmögenhetsomständigheter och i följd deraf med inflytande. När han dog, efterlemnande en mycket stor rikedom, anmälde sig såsom sökande till svenskrorska konusulatposten, förutom G. O Haara Taffe, äfven en i San Francisco bosatt norrman vid nama Lund. G. 0 Hara Taaffnämndes, och, efter hvad han sjelf t-.såde bidrog härtill det inflytande. som en af. lägsen slägting, en norrmar som skulle stå mycket väl hos Osk. II, öfvat till hans förmån. Hurn Mrmed kan vara förhållandet, kännr jag ej, för min del tror jag Vi3G icke, att utrikesministern behöfde nå gra påstötningar från högre ort, då Taaffes större lämplighet var i ögonen fallande, men hufvudsaken var att Taaffe fortvarande trodde så och, för att visa sin tacksamhet, tog han ut ett af den i fråga varande norrmannens barn till San Francisco, att tjenstgöra å konsulatkontoret. Detta skedde för ungefär ett år sedan, och straxt eftemden ungs mannens ankomst till San Fancisco nämndes han, på konsul Taaffeg begäran till vice konsnl dersammastädes. Emellertid dog helt plötsligt konsul, Taaffe, efter att hafva undergått en plågsam operation, och konsulatet blef ännu en gång ledigt. Det har nu större betydelse, än detnågonsin haft, och får än mera i följd af den pågående skandinaviska invandringen; det torde derför kunna ursäktas mig, om jag uppehåller mig något vid de kandidater som, så vidt det var mig bekant i Stockholm, uppträdt såsom sökande. Den ene är en hr Erlandson, bosatt i San Francisco och, efter egen uppgift, drifvande någon slags kommissionshandel derstädes. Under den tid af förlidna år, som jag vistades i nämnda stad, hade jag emellertid aldrig förmånen att lära känna honom, icke ens att höra honom omtalas, och jag antager också alldeles för gifvet, att vid hans ansökan icke äro fogade några intyg och rekommendationer, som kunna gifva hans excellens utrikesministern något synnerligt hufvudbry. Den andre sökanden är n. Vv. svensk-norske vice konsuln derstädes, Johan Burchardt, som jag ofvan antydt, på längt håll slägt med aftidne konsul Paaffe, och den tredje är hr Aug. Berggren, svensk, och drifvande en betydlig penningeaffär h en af San Franciscos förnämsta affärsgator. Det är antagligen en af de båda senare, som kommer att nämnas till posten, Hr Johan Burchardt är son till kommenlörkapten Baurchardt i norska marinen och kom, som jag ofvan nämnt, för omkring ett ir sedan till San Francisco. Endast några och tjugu år gammal, är han ännu icke annat än en yngling till åren och måhända ännu högre grad till sinnet, ty han är rek och känslig och barsynbarligen endast inga, om ens något, begrepp om det lif, om rörer sig utom ett lugnt fädernehem, ch detta specielt hvad lifvet i California eträffar, der vekhet, så i ena som i andra allet, alltid är till skada, aldrig till gagn. Den juridiska, examen han aflagt i Norge, kunde naturligtvis i San Francisco ej vara ionom till någon nytta, då han saknar erforjerlig, ja t. o. m. försvarlig kunskap i enselska språket, och då Amerikas juridiska örhållanden äro till den grad olika våra, ! tt det tager många årg trägna siudier, iajan man kar få vägon insigt i de samma, Itt man detta oaktadt i San Francisco mottog hang atnämnande till vice konsul ned tillfredsställelse, hade sin orsak derati, tt man visste att konsul Taaffo icke skulle emna från sig bestyren och att sålunda onsulatsintreasena ingalunda kunde skaas, men det skandinaviska sällskapslifvet tid vinna på att få en ung, älskvärd tan närmare fäst vid det samma, Hr Åugog. Beäareooren är amkring AK Su