Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

rn NT ling af abb6 Moult blef prisbelönt, Å 1746 uppgaf skademien i Dijon samma pri: ämne, 922 täflingsskrifter inkommo och dem voro två, insända från olika trakte ord för ord lika hvarandra och — lika abb Moults skrift; — ej ens hans motto sakn: des! ; Nå, Alexandre Dumas påre då? fråga man, — förtjenar ej han en plats blan literaturens eröfrare, — ty så, just al är det han önskar nämnas, sösom vi strax skola iå se. Jo, visst förtjenar han den han skulle till och med kunna göra ansprå på företrädet framför hvilken annan sor hälst, Svårigheten är blott att inom dess få rader sammantränga en teckning af denn outtröttlige skriftställares verksamhet, ha står der som en jätte midt bland dvärga slägtet af vanliga plagiatorer och roffare År 1829 gjorde han sitt intåg på skö debanan, och med honom den mest beryktad Plagiator i forntid, nutid och framtid; — så lyder Querards omdöme, hvilket onekli gen torde ega en visas giltighet. Den oblyg het, med hvilken han under sitt namn of fentliggjorde andras skrifter, är rent a otrolig. Exempelvis mk anföras ett par ra der ur Eng. de Mirecourts ströskrift: Ro manfabriken Ålex. Dumas C:o. Delyd som följer: En dag, då hr Dumas var i mer än van lig penningknipa och ej hade till handsnå got alster af sin egen penna att afyttra, be gagnade han sig af sin förläggares godtro genhet ända derhän att han till honom såld en liten förtjusande novell-bit La chass au Chastre, som MåEry tre dagar förut ot fentliggjort i Presses följetongsafdelning Man vore nästan frostad att kalla honon naiv, då han på följande sätt försvarar sig mot beskyllningen att låna från andra: De är menniskoslägtet, ej den enskilda menni skän, som uppfinner. En hvar kommer sin ordning och i laga tid fram, sätter sig i besittving af det som var kändt af före gångarne, använder det möjligen 1 någr: nya sammanställningar och går bort efte