Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

ARFRU Ng I ILUUOR UD UU m0o NU Iserirg hos oss skulle tillgå, förutsatt af det på allvar ifrågasattes att bilda en arme ;Isom i någon mån kunde göra skäl för dett I namn, och vilja nu endast tillägga, att ox endast 2 å 3 årsklasser skulle komm Jatt stickas in i hela den infanteristyrks -lvår nuvarande arm kan sägas utgörs -Ide 8 k. stamsoldaterne, af hvilka de allr fleste aldrig tänkt sig möjligheten at -I någonsin komma att föra trupp, så myc ;lket mindre som de aldrig erhölli flnågon verklig rekrytbildning, dock all finge öfvertaga denna uppgift. Att e! dylik arme icke skulle vara på de -laflägsnaste sätt i stånd till något taktisk I motstånd, ligger i öppen dag. Den komm -nämligen att bestå af underbefäl, hvilka ick Jens erhållit någon verklig soldatbildning och af en trupp, beväringen, som snart sagd licke erhållit någon alls. Fosterlandskärle ken må i en sådan armå vara stegrad änd: Ttill fanatism, skulle dock öfverbefälkafvarel I för den samma emot fienden sannolikt känn: tsig till mods som en soldat utan vapen. I Medelst det nu föreslagna systemet åtel blefve förhållandet alldeles motsatt. Dess: eliter och frivillige, hvilka efter en unde ett helt år genomgången rekrytbildning tje nade qvar vid armen, eliterne högst 5 är. och de frivillige omkring 6 månader efter det de genomgått sin rekrytgskola, komma att i mer eller mindre grad göra sig för trogoa med den tanken, att deras uppgilt i kriget skulle blifva att i händelse af behof intaga befälets plats. Medelst den korta tjerstetiden för dessa eliter, och iaynnerhet för de frivilliga, komme naturligtvis hvarje årsklass att innehålla ett icke obetydligt antal af dessa slags stamsoldster, oberäknadt de starka kadrer (befäl och underbefäl), hvarpå detta system hvilar, under det att det nu varande systemet, som är beräknadt på stam för kriget, är bygdt på så svaga kadrer, ati kela stammen just komme stt utesiutande bilda dessa kadrer, en uppgift, vi upprepa det ännu en gång, som den ieke kan vara vuzer. Skilnaden mellan de båda systerxen i af. seende på säkerheten, att vid ett krigs utbrott de värnepligtige skola kunna förses med ett tillräckligt antal dugligt befäl i alla grader, framstår ävpu skarpare genom den bestämmelsen i förslaget, att vid hvarje truppafdelning värnmepligtige från 18 till 20 år och således före den tid, då de enligtlagen borde inträda vid arm6n, der skulle få genomgå sin krigsskola, så vidt deredan vunnit den fysiska utveckling, att de befunnes till krigstjenst duglige. Detta medgifvande afser visserligen i främsta rummet individens fördel att kunna så tidigt som möjligt förvärfva den militära utbildning, som vore öppen för alla, hvilka egde förmåga att deraf begagna sig, men som vid ett system, bygdt på allmän värnepligt, öfveralt individens och statens intressen öfverensstämma, blir detta äfven förhållandet här. För staten, här representerad af armån, är det, såsom komiterade framhklla, en fördel, att unge män, innan de ännu bestämt sig för annat yrke, ingå i armåens led, der de då snarare taga fast anställning, och erfarenheten lärer, att i den militära, lika som i andra verksamhetsgrenar, ofta nog de, som tidigast egnat sig åt tjensten, blifva de dugligaste yrkesmännen, Vi hålla det mycket sannolikt, att armen icke skulle komma att lida brist på dessa unga underbefälsaspiranter och att det af komiterade beräknade antalet af10 proc. vid hvarje truppafdelning ständigt skulle vara fulltaligt Svårligen lär det kunna finnas något bättre tillfälle för raska ynglingar om 18 år, hvilka af brist på medel varit urståndsatte att förskaffa sig bildning och vetande utöfver hvad folkskolan skänker, än det som vid armen komme att erbjudas dem. Uppfostrade, som de då blifva, vid den till kropp och själ visserligen ansträngande, men på samma gång uppfriskande, verksamheten att, sedan de sjelfve erhållit sin soldatbildning, biträda befäl oeh underbefäl med andras utbildning och dervid under tiden sjelfve förvärfva något af detför ett underbefäl i allmänhet nödiga vetande, skulle de ej endast blifva utmärkta underbefäl, utan äfven inom industrien eftersökta, när de lemnade armån, Vid en armå, bygd på allmän värnepligt med i det närmaste ständig tjenstgöring för befäl och underbefäl, uppstår, enligt hvad erfarenheten visat, stor svårighet icke att erhålla underbetäl, men att i denna egenskap qvarhålla det vid armen mera än några få år, Å ena sidan den ansträngande tjenstgöringen och å den andra den stora frestelse, hvarför de utsättas genom anbud om förmånliga anställningar vid industriella. verk, komma med naturnödvändighet att hafva till följd, att omsättningen i underbefälsgraden blir mycket stor. Vi kunna dock icke finna någon våda deruti. För härordningen kan det lingt ifrån innebära någon: fara, emedan dessa afskedade underbefäl vid ett krigsutbrott alltid funnes att påräkna som förstärkning åt armgns kadrer yld den aktiva armen eller vid depoterna; och för samhället i dess helhet måste denna innerliga växelverkan mellsn armå och folk vara af en oberäknelig fördel. Vi anse oss knappast behöfva fästa uppmärksamheten på den ful!komliga motsatsen emellan detta och detnu varande systemet, Enligt detta senare stannar för det första den indelte soldaten vanligen qvar i tjenst, så länge han orkar tjena, under det likväl, i följd af de kortå tider han befinner sig under fanan, hans medborgerliga bildning blir i fullkomlig harmoni med hans militära och således mycket svag. För det andra och enligt samma system blir den garnisonerande soldaten, af skäl vi förut angifvit, efter några års tjenstgöring i de flesta fall till kropp och själmer eller mindre förstörd, Enligt det system åter, som nu i fråga sättes och hvilket till hela sitt innersta väsen blefve och måste blifva diametrala motsatsen till det nu varande. komme så stora anspråk att ställas på befäl och icke minst på underbefälen i rent medborgerligt så väl som i militäriskt afseende genom det oafiåtliga arbetet med de vömsgliatigas utbildning — å hvilket arbete dessutom nationens blickar då komme att ständigt blifva riktade — att samhället med största sannolikhet skulle kunna på ett mot sitt ända mål svarande sätt tillgodogöra sig dessa andarbefäl, sedan de lemnat armån, För oficerarne och i av Ynnerhet för kompaniets officerare komme visserligen denna verksamhet, särskildt genom utbildande af under befäl, i fald af den sannolikt starka omsättningen i denna grad, att blifva högligen ansträngande; men just denna ansträngande verksamhet ej allenast med truppens utbildning, hvarvid de komme att understödjag af underbefälen, sedan dessa under del första veckorna meddelat de värnepligtige den första rekrytbildningen, utan äfven den än högre och svårare, eller att ständigt utbilda en mängd underbefälsämnen, skulel lamna dan hägta gavanti att arm än aldrig l.