Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

— — mm———— ————— -Igom indelningsverket. Vid morgonrodnade: af nästa sekel skall, så tro vi, denna in stitution vara för alltid jordad, och öfve dess graf svenska folket med hopp och till försigt gå kommande öden till mötes. Hvad som utmärker det af komiterade af I gifna betänkande är, å ena sidan, att in I delningsverket deri icke nämnes och, å an dra sidan, att deri med obeveklig konse Javens den allmänna värnepligten blifvit tillrllämpad. Den värnepligtiges rätt har vari Iden fyrbåk, som ledt så väl författaren a detta förslag, som komiterade, hvilka gran skat det samma. Deruti skiljer det sig : så väsentlig grad från alla dem, som at sty relsen förut blifvit framlagda, i hvilka föl .I bevarandet af indelningsverket den värneI pligtiges rätt till verklig militärisk utbildning alltid blifvit åvidosatt. Detta fullkomliga uieslutande af indel-Iningsverket och de bestämmelser i afseende Jå tjenstetiden under fanan för de värne Ipligtige, sem i detta härordvingsförslag finnas intagna, ingifva oss den berättigade förhoppning, att den strid, som under mera län ett halft sekel försiggåttinom vår krigalförfattning, och som, uttryckt med orden: stam och beväring, i sjelfva verket gält, huruvida vårt försvar skall hvila på en yrkesarm eller på allmän folkbeväpning, nu ändtligen i det närmaste är afslutad. Af alt det misstroende från styrelsens sida, som så tydligen framlyst i alla de föregående förslag, som haft till syfte ordnandet och förstärkandet af värt försvar, fiunes här icke ett spår. Begreppen stam och beväring hafva här helt och hållet fått lemna plats för begreppen: allmän värnepligt med kadersystem. Komiterade hafva till och med, för att icke i den blifvande härordningen skulle få insmyga sig det minsta frö till en yrkesarmå, tillstyrkt, att eliterne, hvilka äre afsedda dels att utbildas till underbefäl ochdels att vid härens försättande på fältfot lemna tillgång för det då inträdande starkare behofvet af underbefäl, i denna egenskap icke skulle få tjena vid ar mån mera än 5 år, emedan, säga komiterade, de före denna tid böra hafva vunnit befordran, om de dertlll äro duglige, och det strider mot grunderna för en värne: pligtshär att bilda ett slags värfvad trupp, hvilket skulle biifva förhållandet med eliterne, om de icke åtföljde sin jämnåriga klass till landtvärnet. Det första, som vid redogörelsen för ett härordningsförslag bör uppmärksammas, blir alltid tiden för soldatens i ledet tjenst under fanan, Förslagets författare så väl som komiterade hafva i denna del närmat sig gränsen af hvad som kan anses vara förenligt så väl med den värnepligtiges rätt till individuell utbildning för kriget, som med möjligheten att skapa en arm i stånd till utförande af hvad man benämner taktiskt moistånd, d. v. s. en trupps förmåga att gradvis utveckla den kraft till anfall så väl som till försvar, hvilken under skiftande stridslägen fordras. En svagt utbildad trupp eiler en sådan, som endast tjenat 546 månader under fanan — vi kunna icke tro, att någon på allvar ifrågasätter en kortare tjenstetid — skulle visserligen under särdeles gynnsamma förhållanden kunna visa en viss kraft i anfallet och möjligen äfven seghet i försvaret, men kriget är ett spel, der icke den ena parten ensamt får blanda eller utdela korten, utan der man ofta måste taga dessa, sådana de af mot: ståndaren bjudas. Detta blir särskildt fallet för den befälhafvare, hvilken, i följd af sina truppers svagare taktiska utbildning, finner sig förlamad så väl på bataljfältet med afseende på de taktiska manövrerna, som äfven i de stratsgiska operationerna med afseende på kriget i dess helhet. Det är med hänsyn dertill, som den i förslaget bestämda tjenstetiden mäste anses så låg, som det med aktningen för menniskovärdet är möjligt. Jämte det förslaget visserligen innehåller lagen om tvåårig tjenstetid under fanan har, med undantag at kavalleriet, för hvilket rekryttiden blifvit bestämd till 17 månader, samt af fotgardet, artilleriet oeh ingeniörtrupperna, der den bestämts till 12 månader, : den egentliga rekryttiden för största delen af de värnepligtige eller för alt det öfriga fotfolket och trängen blifvit nedsatt ända till 10.2 månader, hvarjämte för alla tillkommit 30 dagars repetitionsöfningar under de tvänne följande åren samt dessutom för fotfolket 10 dagars bataljonsöfningar under de 2 första åren, de komma att tillhöra landtvärnet, eller 27:de och 28:de lefnadsåren, hvilka öfningar dock komma att med afseende på årstiden lämpas: efter lokala förhållanden. Endast för eliterne, hvilka efter 10 månaders tjenstgöring komma att utväljas bland de värnepligtige och om hvilka vi framdeles skola yttra oss, skulle lagen om tvåårig tjenstetid under fanan tillämpas, med rättighet för dem, såsom ofvan blifvit nämndt, att tjena qvar sammanräknadt 5 är vid armån. För de öfrige värnepligtige skulle det dock stå öppet att, äfven sedan det bestämda antalet eliter blifvit uttaget, anmäla sig till fortsatt undervisning, hvarvid, om de tjenstgjorde vid fotfolket och artilleriet, högst 10 proc., och vid fotgardet, rytteriet och ingeniörtrupperna högst 30 proc. finge qvarstanna i oafbruten tjenstgöring, de vidrytteriet 2 år och de vid öfriga vapen 18 månader, räknadt från iaträdet i tjenst. Detta medgifvande måste uppenbarligen afse icke allenast att bereda tillfälle för dem af de värnepligtige, som icke biifvit uttagna till eliter, att erhålla en högre militärisk utbildning, än de under den normala tjenstetiden skulle kunna förvärfva, utan äfver att för befälet underlätta arbetet med de värnepligtiges utbildning i allmänhet, hvarigenom denna kunde blifva grundligare. Vid nndervisning i alla de grenar af tjen sten, der soldaten icke befinner sig i slutet led, såsom i ait hyad till bevakning, rekognoscering samt den spridda striden hör, är det nämligen af ytterligt stor vigt för befälet, att en del af manskapet redan genomgått sin krigsskola, för att hemma bitrans Vid de yngres utbildning, Vill man åt eliterne E desga frivillige gifva benämningen stam, ua. Vå oeAT der att anmärka, men kunna auv. Ratt låta att fästa uppmärksamheten derpa, ? det i så fall blir en stam af helt annat slag än den, som hos oss förfäktats. Vid denna senare har man fäst det begreppet, att den skulle utgöra en armå för sig af! länge tjenande soldater, som vid ett krigs utbrott skulle spädas upp med obildadel eller åtminstone icke ens till hälften öfvadel rekryter, hvaremot denna stam just har tilll syfte att göra stammen i den gamla meningen för kriget obehöflig. ; I kriget skulle dock dessa olika system visa alldeles motsatt verkan mot hvad mån gen väntat sig; äfven med fara att tröttal våra lägaraag tålamand ansa vi nagg hära fram. j iq Å r 1 L Å