Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

dentligt, sjönk alt djupare och slutade med ett sjelfmord. Kort efter hans död offentliggjorde man en samling dikter från 1400talet af munken Rowley, den samme som Chatterton tillskrifvit flertalet af sina hand skrifter. Enligt utmärkta granskares utsago hafva vi Chattertons fruktsamma snille att tacka för hela samlingen. — År 1796 utgaf William Ireland Shakespeares literära qvarlåtenskap, af horom hittad genom en Tycklig slump. Deribland funnos ock två dramer: Vortigern och Henrik IT; den förra blef t. o. m. uppförd på Londons teater, janan man hann upptäcka, att Ireland sjelf författat det hela, Skotten William Lauder tog sig, såsom det vill tyckas af parti hat, det ordet före att uppträda mot Miltons lysande mampkunnighet. Hans Essay on Miltons ruse and imitation of the moderns io his Paradise lost; skulle bevisa att Milton var en simpel plagiator. En dr Douglas företog sig att granska sanningsenligheten af de uppgifna fakta och knade efter denna gransknings slut förklara, att Tander alt igenom farit med osanning. Endast några fö af de många literära bedrägerier, som tillhöra den franska literatarens historia, tillåter oss utrymmet att här vidröra. — År 18038 utgafs i Paris under Clotilde de Saurville:s namn en samling dikter, delvis af mer än vanlig förtjenst, och — enligt hvad som påstods — förskrifvande sig från Karl VIL:s tid. Enligt företalet hade en viss markis de Surville funnit dem år 1782 och haftför afsigt att offentliggöra dem — men revolutionen bröt ut, markisen emigrerade, återvände, häktades och blef skjuten. Huruvida nu denne markis de Surville eller utgifvaren, mr Vanderboärg, eller någon annan deras nära samtida är författaren, lärer ej vara så lätt att gissa, men icke kan det vara denna Clotilde, som föddes i början af 1400 talet. Hurn skulle bon hafva kunnat sätta ispetsen för sin diktsamling öfversättningen at lett ode af Sappho, hvars skaldestycken upp-: täcktes långt efter den vittra markisinnans