Aftonbladet – 27 november 1874, sida 2

Att döma af de i dag hitkomna ParistidH ningarna ha de i söndags företagna municipalvalen haft en afgjordt republikansk karakter. I städerna ha i allmänhet radikaler blifvit valda. Utgången af dessa vall? borde utgöra en påminnelse för den om måndag åter sammanträdande nationalförsamlingen att icke längre rida spärr mot den me ning som är förherskande i landet, utan att? genom sin upplösning göra fäderneslandet den enda tjenst, som ännu står i henneg makt att bevisa det. Med anledning af de nu skedda valen innebåller Daily News en artikel, hvars väsentliga innehäll vi här återgifva: I går egde municipalval rum i hela Frankrike, med undantag för departementet Seine. Ehuru resultaten af dem ännu icke kunna vara fullt kända, påstås det tillitsfullt af somliga och medgifves motsträfvigt af andra, att de skola komma att utgöra en betydande seger för de radikala kandidaterne. De republikanska komit6erna i de stora städerna utströko från gin lista de ljumma och tvekande. De ville nämligen icke hafva några kandidater, som kunde misstänkas att sympatisera med de medlemmar af församlingen, som äro rädda att draga sig litet för mycket till höger på det politiska schackbrädet, men som rygga tillbaka för att göra gemensam sak med venstern, äfven då högern hånar dem och utmanar dem att göra det. De republikanska komitgerna beslöto att blott understödja radikala kandidater, och man väntade att Frankrikes städer icke skulle afgifva ett tvifvelaktigt votum. I hvilket fall som hälst, och hvad man än må tänka om komit6ernas politik, skola dessa municipalval näppeligen kunna undgå att i närvarande tid utöfva en god verkan. De skola i sin mån påminna de nitiska deputerade, som nu snart skola börja sitt arbete i Versailles, att bakom lagstiftningens och regeringens mekanism, hvilken de ämna lappa på, finnes en nation, som lefver och andas och som hyser mycket bestämda förhoppningar och opinioner. Det franska lynnet är så meto: diskt, så benäget att likasom klassificera och rubricera den politiska uppfattningen, att man alltid är utsatt för faran att taga blotta epiteter för verkligheter och att glömma Frankrikes verkliga behof och verkliga önskningar vid åskådandet af det spel, som pågår i Versailles, der partiernas underafdelningar förete sig som lika många dominobrickor. En engelsman, som kanske är mindre noggrann och mindre vetenskaplig i tänkandets metod, blir otålig öfver detta exklusiva studium af ett inveckladt politiskt maskineri. Han vill ha en handgriplig och klar föreställning om hvad ma: skineriet är ämnadt att stadkomma. Hvad önskar Frankrike? Är det villigt eller angeläget att få en republik definitivt proklamerad och upprättad? Eller skulle det T hällre vilja blindt gå in på septennatet och uppskjuta afgörandet af det konstitutionelia ! problemet till 1880? Det svar, han får på dessa enkla frågor, då han vänder blicken till Versailles, är förvillande nog. Om församlingen råkar sitta, har han utsigt att finna de deputerade fullfölja en proposition, vid hvilken är fäst namnet på en af deras parti, från komite till komit, under det de Itill omväxling ställa till en kris. Om förIsamlingen icke sitter, finner han de olika Fr 0 Br RR HS FA LU RR HS mm 00 HJ Be fart JA oh DA ft Dn RO fager ot JA DR fr ON br Ipartierna ifrigt sysselsatta att: bestämma I sin egen ställning och sitt förhållande till sina grannar; under det man antager, att landet, då det ser genom det kaleidoskop, hvilket framställer de oupphörliga partikombinationerna och partistriderna, skall vara beskedligt nog att glömma, huru de någongin kommo dit, I dag antages venstra centern, den republikanska venstern och den radikala venstern vara eniga; följande dagen går ett rykte, att man ämnar skilja sig från den radikala venstern och bilda en majoritet, som består af alla de centrala fraktionerna; en annan dag fruktar man, att en fraktion laf venstra centern har så mycket närmat sig högra centern, att hvarje kombination melIlan den republikanska centern och den är lomöjlig. Det är nyttigt, säga vi, att en Isådan tilldragelse, som en deputerads inväl-ljande i församlingen eller sådana val som egde rum i går, tid efter annan påminna politikerne i Versailles, att det finnes något Isom heter Frankrike, och att Frankrike, ;lom det finner dem så hängifna åt parti;lintressen, att de icke duga till något annat -län att föra ett aldrig slutande ordkrig, I kan yrka på sin rätt att utse en annan förIsamling, med en bestämd mission och at j mindre splittrade åsigter. I De hufvudfrågor, som striden gäller, äro enkla nog. Först och främst — skall FrankI rike formligen förklara sig för republiken loch anse Mac Mahons makt för en lämplig , nödfallsutväg, tills konstitutionen blifvit .l omsorgsfullt och definitivt uppgjord? I så.I dant fall skulle det lugn, som marskalken garanterat, vara ovärderligt. Men om de mot detta förslag fientliga monarkisterne äro starka nog att bilda en majoritet iförsamlingen, och om den närvarande försam lingen skall anförtros med lösningen af detta I problem, måste Frankrike åtnöja sig med latt bestämma marskalk Mac Mshons posiItion och anordna om sättet för öfverflyttanII det af hans makt? Den närvarande mini Isteren skulle föredraga det, om också blott för att rädda sig sjelf. Hon skulle vilja, att församlingen blott organiserade septennatet; hon skulle vara redo att inskränka sig I till septennatets administration; hon skulle vara glad, om Frankrike icke blickade längre lin i framtiden, än till ssptennatets slut. Det kan icke häller betviflas, att marskalk Mac j j Mahon, som, när alt kommer omkring, är blott en dödlig, hjertligt önskar att kunna säga, då han nedlägger sitt ämbete: Jag styrde Frankrike i sju år. Och detta för oss till frågan om septennatets karakter. Det finnes personer, som anse det för personligt och som derför äro af den åsigten, att det bör tilländagå, då marskalken draIl ger sig tillbaka, äfven om det kommer att jIske före 1880. Dessa kan man svara, att ett septennat, som varar mindre än sju år, icke alls är något septennat. ) Artikelförfattaren ingår härefter 1 ett resonnement, som söker visa, att det vore J bäst, att man icke definitivt proklamerade )Irepubliken, för att ej oroa de svaga, och ) fortsätter derefter; Antingen republiken proklameras eller ej, blir det emellertid nödvändigt att komma någon slags författning å stad, och en andra kammare, så synes det, måste framgå ur detta kaos. Skall denna kammare, i förJening med presidenten, bemyndigas att upplösa nationalförsamlingen? Utan en sådan upplösning kunna icke landets önskningar i långt gär verkliggörag, Å andra sidan! visa de nn varande representanterne — I. FR såsom de äro. i en skenbarligen oanjfal bar position — ingen böjelse att lemna l: ledningen af statens affärer för att btergå rat åt hållet åt öfversättningen af de siTcilianska urkunderna. dem han åtog sio att