Aftonbladet – 27 november 1874, sida 2

helt åt hållet åt öfversättningen af de si cilianska urkunderna, dem han åtog sig att utgifva jämte den arabiska urtexten. Un der tiden lefde han kräseliga på sin ko nungsliga gynnares bekostnad. Redan ha de han utgifvit (1789—1792) 6 delar af den na Codice diplomatico diSicilia sotto i governo degli Arabi, när år 1793 förste bandet af den arabiska urskriften utgafs tryckt naturligtvis, den också, på bekostnad af Napolis konung. Då blef ställningen ohållbår, det var en arabiska, som gränsade till rotvälska, och då tvänne lärde orienta ister, tysken Hager och dansken Tychsen, fått granska handskriften, funno de snart. trots de otaliga raderingar, ändringar och atplåningar, med hvilka Vella sökt dölja sitt tilltag, att dess verkliga innehåll helt enkelt var en! historia om Muhammed och hans familj. Pryckningen af andra delen, som redan börjats, blef instäld; Vella miste alla sina förmåner, dömdes till 15 års fängelse och bekände, efter ihärdigt nekanle. sina förfalskninear. Nyare tidens historia är ingalunda fattig oå bidrag af mer än tvetydig art. Huru nånga autentiska skrifter af föregifven sammal dato hafva ej sett dagen, hvilka i ett eller annat politiskt syfte tillverkats ångt senare. Karl XI:s dröm är ett rin. sa exempel. Det torde väl knappast finnas tt enda äkta af dessa många offentlig: jorda Politiska Testamenten — af Sully, f Mazarin, af Colbert, af Peter den Store, f Robert Walpole, o. 8. v. Hela den rika nemoire literaturen från senaste tvänne årmundraden för endast med största varsam wet begagnas; den är oftast endast altför — historisk, för att använda Crusenstoles bekanta uttryck. Bland egentliga hitoriska arbeten skall jag erinra om fransnannen Varillas skrifter ( i 1696). Han åt tjöt länge stort anseende, särskildt för den woggrannhet, hyarmed han hänvisade till ett ikt material af bref, instruktioner, memoi er, ministerberättelser, o. dyl. Men det avdt till, sist bevisadt, att alla dessa käl