Aftonbladet – 25 november 1874, sida 2

enighet, som råder mellan församlingen : ch landet, såsom bevisad genom de senaste : alen, disqvalificerar församlingen att kunna . erkställa en sådan uppgift. Han anserj: et absurit att bedja en antirepublikansk !i 1ajoritet om republikanska institutioner. : ika väl kan man begära, attett äppelträd; kall frambringa oranger. Orm venstra cen-1 ern, erkännande församlingens konstitue-1i ande makt, ingår i diskussion om de kon-1 titutionella lagarne, skall resultatet blifvall tt direkt fientligt votum mot republiken! ch upphäfvandet af hvarje existerande re-ls ublikansk titel och symbol. Uppgiftenl orde vara att välja en ny kammare medl: et bestämda och obestriiliga uppdraget att rganisera republiken. Efter att ha påmint: Jhristophle om de af honom riktade tillvi-l: elserna mot församlingens politiska frak-: ioner, att de sättas i rörelse af politiska lidel-. er, orättvisa misstankar och föraktligt agg, ramhäller Lonis Blanc, att en kompromiss nellan den starke och svage — mellan högra ch venstra centern — skulle nödvändigt lifva till förmån för den förre, som skulle comma att omfatta ett politiskt projekt, hvil: tet icke absolut tillslöte dörren för pretendenerne, utan lemnade monarkisterne tröst ich hopp. En konstitution, hvilken uppkomme genom en förening, som förr eller jenare måste annulleras på grund af bristande öfverensstämmelse i lynnena, skulle mellertid icke hafva synnerlig utsigt att unna bostå. Han framhäller äfven faran utt skapa en första kammare, som en tilllykt för privilegierade och ett krigsvapen not republiken, samt en senat, hvilken reoubliken skulle blifva nödsakad att upphäfva ör att icke sjelf blifva upphäfd. Om emel: ertid försöket att bilda en konstitution visar sig helt och hållet fruktlöst, skulle tiden ha förspilta, ett förödmjukande skådespel skulle ha blifvit gifvet verlden, och tillvaon af det odrägliga provisoriet skulle blifva förlängd. Blanc slatar sålunda: Detgifves något ännu beklagansvärdare. Det är ett sodt kort på hand för bonapartisterne. Det skall dock icke komma dem att vinna partiet; republiken har vind i seglen. Det republikanska partiets öfvervigt i landet är viss; det bovisar af siffror; det ökasfrån timme tilltimme ; Jet har haft en sådan lycka med sig, att det segrat vid nästan alla val sedan der 24 Maj, och de bonapartistiske mairerne, som öfver alt efterträdt de republikanske mairerne, hafva varit ur stånd att hindra denna seger. Men om lösningen fördröjes, om förlängandet af de sorgliga strider, för hvilka den närvarande kammaren är skådeplatsen, och ofruktbarheten af envist upprepade försök göra menniskor mer och mer oroliga, förvärra den allmänna oredan och årifva folk till förtviflan; om bonapartisterne få tid att åter göra sitt inflytande gällande och Chiselhurstagenterna att smida sina ränker, så kommer sannolikt blott det parti att draga fördel deraf, hvilket har makt, icke att eröfra Frankrike — tack vare himlen! — men att oroa det. Vi fortsätta och afsluta nu den i går började redogörelsen för den inom tyska riksdagen förda diskussionen i anledning af deputeraden Liebknechts motion om de häktade socialdemokraternes frigifvande. Efter br Laeker, med hvars anförande vi i går afbröto vär redogörelse, uppträdde hr Reichensperger (Krefeld.) Om statens lagar uppställa fordringar, hvilka ståi strid med de enskildas samveten, hvem är då skuld till att dessa samveten uppresa sig mot lagarne? Eller tron I icke längre på den gamla satsen, att lagar, hvilka rubba folkets sedvänjor och religiösa öfvertygelser, äro dåliga lagar, hvilka måste hafva de farligaste irringar till följd? Sådana hafva redan inträffat hos oss, då biskopar, hvilka icke blifvit af staten tillsatta, likväl af den samma afsättas och kastas i fängelse, emedan de vägra att göra hvad deras semveten förbjuda dem. Det samma, som gäller om biskoparne, gäller ock om en stor mängd andra statens medlemmnr. Dessa fakta måste jag anbefalla till allvarlig pröfning och eftertanke. Hr rikskanslern har såsom orszk till de talrika häktningarra i följd af lagöfverträdelser angifvit den förvildning, som skulle ega rum i våra skolor. Om en sådan förvildning finnes till, måste den på allra senaste tiden hafva uppstått, ty förr var det tyska skolväsendet ett mönster för alla andra folk, till och med för det mest spirituella, det franska, hvilket sände ombud tili Tyskland för att inhemta kännedom om våra skolors inrättning. För närvarande är värt skolvägen visserligen stadt på bästa väg att förvildag, emedan man undanrycker det samma dess religiösa grundval. Derat är ock följden allaredan den, att fängelserna börjat komma till heders. Attäfven gent emot socialdemokraterne skrida till häjdlösa förföljelser är icke på sin plats, ty den förföljde och undertryekte måste nödvändigtvis slutligen gripa till våld. Socialdemokraterne arbeten I cck blott i händerna, då I förföljen dem, som arbeta för folkbildningen, och tvingen harmlösa nunnor att lemna landet, endast emedan de misstänkag för ultramontana tendenser. Man har till och med vägrat-en häktad biskop att i fängelsot få läsa en helig mäsas, JFängelserna äro nu så öfverfylda äfven derför, att man numera så strängt beifrar förolämpningar mot regeringev. Måtte dock regeringen taga till föredöme riksdagens praxis i dylika fall. Riksdagen har alltid afstått från hvarje förföljelse mot personer, som förolämpat honom, ty han har icke velat att någon skulle straffas derför, att haritalets Ketta fält ett obetänksamt yttrande. Ville regeringen omfatta dettarikedagens sätt att se saken, skulle fängelserna snart tömmas. Furst Bismarck. Jag vill icke bidraga till att aflägsna diskussionen från dess ut gångspunkt längre, än som redan skett. Jag