Aftonbladet – 25 november 1874, sida 2

STOCKHOLM den 25 Nov. De franska tidningarna hvimla i dessa da-l. ar af offentliga bref från de olika partirnas chefer och mer inflytelserika personer. Vationalförsamlingens förestående sammanrädande och vigten och betydelsea af den ession, som börjar den 30 November, gifa anledning till dessa uttalanden, hvilka ock vitna om, att partierna icke äro sinade att göra hvarandra några eftergifter,, om kunde hjelpa Frankrike ur det proviorium, i hvilket det nu våndas. De mera etydande uttalanden, som på senaste tiden lifvit gjorda, hafva utgått från yttersta renstern, representerad af Louis Blanc, och renstra centern, företrädd af sin förre chef Jhristophle. Äfven dessa båda manifest evisa emellertid, att möjligheten af en maoritet, som på ett eller annat sätt kunde fhugga den gordiska knuten, befinner sigj: ett fjerran, som icke bådar godt för lug-l. wet under den kommande sessionen. Efter Times korrespondent meddela vi här en relogörelse för Blancs och Christophles bref. Korrespondenten skrifver: Ministåren höll en konselj i morgse unler marskalk Mac Mahons presidium. Mouiteur säger, att man kom öfver ens om 0rlalagen i det budskap, som skall tillställas örsamlingen vid gossionens början. Föriållandet är emellertid, att man helt enzelt beslöt, att hvarje minister skulle lerna on redsgörelse för ställningen i sitt depar.ement, hvilken skulle utgöra grundvalen för en allmän rapport. Alla budskap, som blifvit framlagda sedan kejsardömets fall, hafva kommit i bop på detta sätt. Första atkastet till det presidentiella budskapet skall grundas på dessa dokument, det kommer att affattas af en bland ministrarne och underställas konseljen. Då detta utkast blifvit uppläst, skola ministrarne definitivt komwa öfver ens om ordalagon. Hr Louis Blancs nyligen utfärdade manifest, som vägrar att erkänna församlingens konstituerande makt och säger att republikanerne borde rikta alla sina angträngningar på att åstadkomma em upplösning, har framkallat ett långt bref från hr Christophle, förr president för venstra centern. Han bestrider, att detta parti skulle kompromettera sina grundsatser och riskera sitt inflytande i landet genom att blott verka för en upplösning. Han förnekar Louis Blanes påstående, att republiken är en den naturliga rättens regering och icke beköfver voteras, samt framhåller att den nationella suveräniteten är det hög sta, och att det står en nation fritt att förändra sin styrelseform, när den behagar. Instämmande med Louis Blanc, att republiken existerar de facto, förklarar han dock, att utan en fullständig och regelbunden oxganisation är dess tillvaro prekär. Att ropa Vive la republique är ett brott under denna nominella republik, och personer ha blifvit bäktade, derför att de alt för högljadt proklamerat tillvaron af det faktum, hvilket hr Louis Blanc anser vara tillräckligt. Basvarande argumentet, att en monarkisk församling icke kan organisera en republik, anmärker Christophle, att 300 deputerade önska republiken, och när den blir erkänd gom laglig styrelse, skall den republikanska minoriteten säkert blifva cen tripetalkraften för en mäktig majoritet. Han ser ingen fara i den allmänna röst rättens stympande eller i bildandet af en antirepublikansk öfre kammare och tror att, sedan monarkien en gång blifvit öfvergifven, skall det finnas förnuftiga män nog i kammaren för att åstadkomma en tillfredsställande uppgörelse. Om emellertid den sålunda tillkomna konstitutionen bafunnes bristfällig, skulle den blifva föremål för re vision, Hutvudsaken anser han vara att undvika plebiscitära val och att hindra att regeringsformen blir den enda fråga, gom underställes valmännen. Om denna sak regleras så, skola sinnena lugnas, och im perialismen förlora sina utsigter samt åter intaga den anspråkslösa ställning, som den innehade under Thiers regering. Detta var motivet för Casimir P6riers motion, vid hvars förkastande dess upphofsmän röstade för en upplösning, och detta skola de göra om igen, så ofta hvarje dylikt förslag sy stematiskt förkastas; men det skulle icke höfvas de konservative republikanerne att surmulet hålla sig qvar i sina tält och vägra allting utom en upplösning. De äro som hittills förbundna att rösta för en republikansk organisation och för marskalkens presidentskap till slutet af hans mandat. Om församlingen, då den åter börjar sina arbeten, icke gör ett slut på provisoriet, anser han att en upplösning skall bli ound: gänglig; men att förneka församlingens konstituerande makt skulle icke påskynda upplösningen, hvilken endast kan genom drifvas med tillbjelp af ett visst antal mo narkister. Derigenom skulle presidenten drifvag att kasta sig i armarne på bona partisterre, och valen skulle sålunda komma latt hållas under en ministåre de combat A outrance. De ministeriella tidningarna loforda den moderata och försonliga tonen i detta bref. och Moniteur påstår att en öfverenskommelse mellan båda centrarna icke är långi aflägsen. Det skall icke bli öfverraskan de, tillägger tidningen, om dessa två vigtiga grupper komma öfver ens om ett pro. I gram, som tillfredsställer de båda stora par tier, som de representera. Lonis Blanc har i Rappel besvarat Chri stophles href, Han bestrider i denna skrift velse, likasom 1 sitt manifest, aft män, som blifvit valde för att antaga vanliga lagar I skulle hafva rättighet att bringa till stånd en konstitution. Derefter öfvergående till den mera praktiska frågan — möjligheter af republikens organiserande genom den nu uwmlinman — mist n han ott dan