Aftonbladet – 24 november 1874, sida 2

— AV vvvrvvv vvs sr nåste dock med några ord bemöta ititrycket li : vt dessa anföranden. Jeg säger då: omitja synnerligt många exempel föreligga på in-ea spärrningar — jag återuppfepar detta ord, he ;y jag finner intet motsvarande szbstan-oc iv, som jag skulle Emnna bilda af öråetist fängelse — om skledes dyliks ofta förekom ip fä, få är detta visserligen en högst be-lh klaglig företeelse, men ingalunda ett bevis I ts på att regeriögen ej gör sin pligt. Ett så åh: dant skulle blott Eäthå företes, om man if? något enda fall kunde fråvivisa, att insät-i tande i fängsligt förvar företsgits i stridlst mot lagens bud. (Alldeles riktigt!) Mend: från att försöka Ajgot sådant har den fö-te regående talaren, det förste så välsom den la siste, noga aktat sig. Han har dunkelt anM tydt ett missnöje öfver att folk ofta och I öj oförväntadt råkat komma i fängelse, men!k har öfverlåtit åt allmänheten att gissa hvil-11e ken den missdådare är, som egentligen ärG skulden dertill. Ja, minå berrar, det ärls som någon vid fråga om äödsstraftets af.lm skaffarde sade: Låt dock herrar brotts Iv lingar först Sörja med mordets afskaffande ble De ofta förekommäånde inspärrningarna bero Ib ej på dem som handhafvå lagen och hand: fö hafva den med pligtenlig stränghet ochl!g likmätighet, de bero på dem, 2omlg öfverträda lagen. (Alldeles riktigt!) Det,jd som den föregående talaren anfört, äro blott ett bevis på tt lagöfverträdelserg på senare tiden äro mycket vanligare än d förr, att aktningen för lagen i hög gradii förmitskats. (Fullkomligt riktigt!) Må vis då fråga oss bvarpå detta beror. På enle öfvermåttan skärpt stränghet i vår lagstift-b ning? Detta kan man då sänmerligen icke i D 8 t s S E 1 l j ( j j ; j ; J säga om vår nya lagstiftning; tvärtom, jag hör don ofta anklagas för alt för stor mildhet, Nej, orsoken till det onda är den, att kritiserandets tendens; böjelsen att resa sig upp mot lagarne öfver hufvad, gripit lager i samhället, hos hvilka den förut icke fans; att högt stående personer, hvilka företrädes-1: vis borde vara de, som hölle på aktning för lagens bud, i stället äro de, som i främsta rumniet gifva exempel på ringaktning för, lj på opposition och uppstudsighet mot la-c garne. (Alldeles riktigt! Knot från centern.) Dessa exempel Yerka högst skadligt. En annan orsak ligger öfk sannolikt i de grundsatser, hvilka under de senaste 25 åren gjort sig gällande vid uppsigten öfver vår uppväxande ungdom, (Skratt från centern. Alldeles riktigt! från husets andra sida.) Ett faktum är, att under inflytande af dessa omständigheter en förvildning in: trädt i våra sociala förbållanden (bifallsrop) en förvildning, som funnit sin bekräftelse i det exempel på frigörelse från pligten att lyda lagens bud, som nyligen gifvits af en högt stående person. Hvad för öfrigt föreliggande fall beträffar, instämmer jag fullkomligt med den föregående talaren deri, att man mycket väl kan vänta af hr rikskansleren (munterhet) att, om den perl. titionen ställes till honom, han beredvilligt ekall göra hvad han kan för att uppfylla den och skaffa dessa herrar frihet, ty sådana tal, som de, hvilka de senaste hrr talare hafva hållit, äro ju utomordentligt lärorika och deras make ha vi ej på länge hört. (Stor munterhet.) Hr Lasker. Enligt min bsigt eger man ej författningsenlig rätt att instämma i pe titionen. Jag åtminstone skulle icke kunna instämma i något sådant som att, då lan: dets rättvisa en gång talat, man skulle af politiska skäl söka hindra domens fallbordan. Ega missbruk någonstädes rum, är det sant, att vår rättsskipning icke befinI nes i fullkomligt tillfredsställande skick, så lär det vår pligt att söka rätta detta, der så I kräfves, men icke att med politiska åtgärder I korsa rättskipningens gång. Vid öfverläggningarna om de tre stora justitielagarne blir det på sin plats att undersöka, om vår Inu varande kriminalprocess befinner sig i I tillfredsställande skick. Jag betviflar att Teå är förhållandet, och regeringarna äro till Ten del af samma åsigt, efter som de låta .Joss hoppas en fullständig förändring i det hittills varande systemet. Ett exempel har Å här ock i dag blifvit anfördt såsom en be kräftelse på nödvändigheten af en förändring i vår kriminalrättskipning. En person, som jag ej vill nämna, men som vi — emedan I ban befinner sig i en viss olycklig ställning ,— ej helt och hållet kunna fråntaga våra I sympatier, har redan lidit nog genom det ; l olämpliga deltagande pressen egnat honom, loch mig tyckes som skulle man icke göra ;I hans sak ator tjenst genom att, såsom nu I skett, rapsodiskt infläta den i dagens debatt. (Alldeles riktigt!) Detta bevisar dessutom hura mycket vår kriminalrättskipning lider deraf, att icke genast i första stadiet full offentlighet vid förhandlingarna eger rum. (Mycket sant!) Ty hadesä skett, och hade blott det, som vi privatim veta, genast of fentligt blifvit förhandladt mellan domaren och försvararen, anklagaren och den anklagade, då skulle jag säkerligen nu i detta hus kunnat se den åsyftade personen. Hvem af oss vill väl såsom ett exempel, såsom ett afskräckande exempel kanske, anföra att personer, som höra till de högst stälda, på samma sätt som andra dragas till svars inför lagen? Hvad det formella beträffar, finneg intet skäl till anmärkning; men i materielt hänseende är det för alla omöjligt att fälla ett omdöme öfver saken, så länge en offentlig förhandling icke egtrum. (Mycket sant!) Och jag anser det derföre såsom högst betänkligt att här, på grund af obestämda rykten, yttra sig öfver de åtgärder, som lagskipningen här fordrat. En punkt ;! måste jag dock nämna, och jag gör det ej ETT ran ng Tr rn BO Tv cec 73? I 78 5