Aftonbladet – 24 november 1874, sida 2

LP Ve Le slag af regeringen. Kanske skall också len ena regeringen tillkännagifva sin ön ja! skan, den andra icke, och då befunne vi oss s) nför den beklagligaste oregelbundenhet, i let vi hade öfverlemnat en sak, som blott kan afgöras genom lag, åt den administraiva godtyckligheten. Hr Windthorst. Detär icke lätt att intagå en riktig ställning till motionen och san: nerligen har det icke blifvit lättare för oss genom motionärens föredrag. MHerrarne borde dock betänka, huruvida någfa som hälst sympatier för Pariskommunen äro egnade att befordra det, som är berättigadt i socialismen (Mycket sant!) Det råder icke något tvifvel derom, att kommunen mäste absolut fördömas at hvarje förståndig menniska. (Bifall.) Herrarne böra också öfver väga, huravida det är bra att alltid här ställa för oss alternativet af en revolution. En revolutior är äldrig berättigad; blott på reformens väg kunna de berättigade sociala intressena räkna på framgång. Förutskickande dessa anmärkningar, är jag af den åsigten, att det sätt, hvarpå de socialistiske ledarne behandlas, är alldeles galet, framför alt att det är gälet att hålla dem aflägsnade från våra öfverläggningar här, I stället för att tillåta dem att här fritt och öppet fratäiställa sina ider. Jag är öfvertygad att det tyska folket är förståadigt nog attinse livad som är rätt ooh orätt i socialismen. Jag skulle önska att regöringarna bifölle de häktades begäran att få infinna sig här; det vore bättre, än att man framkallade den förmodan, att man ryggar tillbaka för en offentlig diskussion med dem. Trots denna önskan kan jag dock icke besluta mig att understödja motionen, emedan riksdagen saknar utväg att göra sin vilja gällande, om den här framstälda petionen icke beviljas. Enligt art. 31 är det icke tvifvelaktigt, att blott den mot en deputerad riktade atraffprocessen, men ingalunda det honom ådömda straffängelset, kän på riksdagens begäran suspenderas, och det senare skulle man blott kunna vinna genom ett tillägg, hvilket jag sjelf skulle föreslå, om jag som medlem af centern kunde vänta framgång för någon från mig utgången motion. Emellertid tror jag att det Vore på tiden att väcka ett sådant förslag, ty sedan 1867 har vår kriminallagskipning erhållit en utsträckning afl det slag, att man snart blott skall anse den för : en värdig salongsman, som suttit i fängelse. (Munterhet.) Sedan 1867 har äntalet in spärrade otroligt tillvuxit. Jag vill icke tala om de arma hannoveraner, som blifvit förda till Minden, emedan de utstrött gul och hvit sand, Jag villicke häller tänka på dem, som man fört till Lötzen, der den hedervärde Eichholtz ådrog sig den sjukdom, som slutade hans dagar. Men jag ogillar ätven det sätt, hvarpå man griper in mot det socialistiska företingsväsendet, och framhåller blott ytterligare, att nu icke ens de tyska sändebuden skonag. (Oro.) Jag skulle icke ha omnämnt detta, om jag icke önskat förmå den fraktion, ur hvilken dessa herrar Vanligen tagas, att pröfva saken. (Stor munterhet.) Kretsen af häktade har till den grad vidgats, att jag skulle finna det mycket begripligt, om Disraelis senaste yttrande uppväckte allvarliga känslor i hvarje tyskt bröst. Om också hang ord i Times erhållit en annan tolkning (Rop: Till saken!) så finner jag dock, att han, utan att känna osg, träffande skildrat våra förhållanden. Sedan kretsen af arresteringar nått ett så dant omfång, är det lätt möjligt att en stor del af denna församling kommer att vandra i fängelse, det är till och med tvif: velaktigt, om de nationalliberale äro helt och hållet säkra derför. (Munterhet.) Jag anser derför en utsträckning af art. 31 för rådlig och skulle, om deputeraden Liebknecht inlemnade .en motion i detta syfte, af alla krafter understödja honom, Jag finner den behandling, som kommit deputeraden Most till del, under hans fängelsetid,i viss mån förfärande. Det samma motsvarar icke, i min tanke, strafflagens anda, och motsvarar det henne, så måste det blifva vår mest manande uppgift att förändra lagen. Men under alla förhållanden I måste vi egna den noggrannaste uppmärksamhet åt kriminalprocessordningen, på det att dylika vidunderligheter icke mer skola I kunna förekomma. Jag skulle vilja uppI mana motionären att väcka särskild motion lom Mosts behandling samt att framställa interpellationer till regeringen, på det att Iman här skall kunna skaffa upprättelse. I Detta till motivering af mitt votum öfver I föreliggande motion, hvilken jag, såsom redan är nämnåt, icke kan bifalla. Men jag Itror, att regeringarna gjorde väl, om de Ifrigåfve de häktade deputerade och icke längre satte sig emot en diskussion af de lat dem representerade grundsatserna. (BiIfall i centern.) . Farst Bismarck. Den föregående talaren I föranleder mig att, mot min ursprungliga jafsigt, med några ord deltaga i debatten. l Han gör detta derigenom, att han omnäm ner inspärrningarnas talrikhet — det faktum, att det ofta förekommit att personer insatts i fängsligt förvar — på ett sätt, som skulle -I man på detta faktum kunna grunda ett tar del mot enskilda regeringar eller mot riksregeringen, ett tadel, icke uttryckligen uttaladt, utan ett sådant, som man öfverlemnar åt läsaren att se mellan raderna. För något sådant är anförandet, i en ton af sedlig harm, alldeles tillräckligt. En skyldig måste dock finnas och såsom skyldig tänker man sig, då anklagelsen utgår från den föregående talaren eller från den som först hade ordet, naturligtvis regeringen. Jag An rr