Aftonbladet – 23 november 1874, sida 2

Derpå nedlade han presidiet under stor och ullmän rörelse i salen, hvarefter vicepresiienten Schenck von Stauffenberg intog presidentplatsen, med den anmärkningen, att an förmodligen blott en kort tid skulle comma att fungera som president. Stauffenerg ville utsätta valet af en ny president ill lördagen, men hela församlingen ville, tt det skulle ske på torsdagen kl. 2. Windthorst ropade: Vi måste ha vår gamle resident igen!s Vid valet i torsdags blef orckenbeck ktervald genom acklamation. orckenbeck var icke närvarande vid valet. Den nu öfverståndna konflikten hade sitt iufvodsakligaste intresse deruti, att Lasker idit nederlag, och att det var Windthorst, som tillfogade honom det samma. I tyska riksdagen har deputeraden för ölsass, Winterer, som funnit tillräckligt unlerstöd i församlingen, framstält följande nterpellation, som visar på hvad sätt de oreussiska myndigheterna uppträda i det nya rikslandet: 1) Johan Hemmeri6 från Ober—Muesbach i kantonen Pfirt, född den 26 Juli 1861, opterade före utgången af den traktatsenligt bestämda tiden, lemnade derpå Elsass-Lothringen och bosatte sig i Frankrike. Senare kom han till Basel, hvarifrån han i somras aflade ett besök hos sina föräldrar. Polismyndigheterna i Pfirt fingo underrättelse bärom, och en morgon kl. 5 infunno sig flere gendarmer i det hus, det optanten Hemmerls föräldrar bodde, för att arrestera honom. De påstodo nämligen, att han var värnepligtig. Johan Hemmerle tog till flykten. Gendarmen Heym aflossade då tre skott efter flyktingen, som dödligt sårad föll till marken och afled efter två månaders lidanden. Undertecknad är ötfvertysad om att Hemmerles option var giltig, att han följaktligen icke kunde behandlas såsom desertör, och att intet kan anföras till försvar för gendarmen Heyms handling. Heym tyckes emellertid icke hafva mottagit den ringaste tillrättavisning och uppeRo RR DD br AK DD AA håller sig fortfarande i Pfirt såsom befäl-; hafvare för der varande gendarmafdelning.s, 2) Anton Deybach, född den 3 Februaril; 1851 i Gundolsheim i kantonen Ruffach, opterade, lemnade i rättan tid Elsass-Lothringen och bosatte sig i Frankrike. Han af lade flere gånger besök hos sina föräldrar, bvarje gång försedd med pase. Vid hvarje besök företogos husvisitationer hos hans föräldrar, hvilka under hotelser uppmanades att utlemna sonen. Den 3 Jaruari detta år blef Anton Deybach slutligen häktad. Med bakbundna händer transporterades han till kretsrätten i Gebweiler, och derifrån fördes han kort derefter till Wesel för att tvingas att taga tjenst i hären. Man fäste ej ringaste afseende vid en attest från borgmästaren i Gundolsheim, innehållande att Anton Deybach i rättan tid opterat och faktiskt bosatt sig i Frankrike. Ej häller hjelpte det att familjen Deybach, försedd med alla möjliga vitnesbörd, vände sig till kretsguvernören i Gebweiler och derefter till sjelfve presidenten i Strassburg. Anton Deybach frigafs först den 11 Augusti detta är på franska regeringens begäran och då utan att erhålla den ringaste ersättNS ar ning, utom fyra thaler till respengar! ; Undertecknad, riksdagsman, vet att dennal tilldragelse icke står ensam, och till hans kunskap har ej kommit, att regeringen vidtagit några btgärder för att skydda optanterna mot godtycklig behandling från polismaktens sida. 3) Det har officielt förklarats, att de Elsass-Lothringares option, hvilka icke öfverflyttat till Frankrike, är ogiltig, Riksdagen har också medgifvit valrätt åt icke utvandrade optanter. Det oaktadt blifva dessa optanter på kretsguvernörernas föranstaltan chikanerade på alla möjliga sätt och icke sällan uppmanade att skriftligen återkalla sin option, under hotelse att eljest genast blifva förvisade ur landet. Undertecknad, medlem af riksdagen, ställer nu till rikskansleren den frögan: Har riksregeringen kämnedom om de anförda tilldragelserna? Med hvilka i rikslandet gällande lagar tror hon sig kunna bringa dem i samklang, eller huru ärnar hon i motsatt fall afhjelpa dessa missförhållanden? — Ber. lin den 14 November, Winterer. Hollands andra kammare har på sista tiden vid flere sammanträden sysselsatt sig med förhållandena på Scindaöarne, och dessa förhandlingar ha dragit fram i dagen åtskilliga märkliga fakta, Med 64 röster mot 2 antogs öarnes budget, som uppgår till en summa af 97 millioner gulden, dock först sedan kolonialministern Goltstein till kammarens stora öfverraskning yttrat, att han i hufvudsak gillade det af hans företrädare, Franssen van der Putte införda systemet vid öarnes förvaltning och styrelse, Hittills hade man nämligen trott, att Goltstein, liksom de andre konservativerne, hälet önskade att komma ifrån det nya systemet och tillbaka till det gamla, som uteslutande gick ut på att plundra öarne till förmån för moderlandets statskassa; ty både för de vidlyftiga järnvägsanläggningarna och för le stora afbetalningarna å den holländska statsskulden har man uteslutande att tacka bidrag frän kolonierna. Goltsteins förklaring visar nu, att de konservative, åtminstone för ögonblicket, icke våga att — i strid mot de bsigter, som göra sig gällande hos den liberala majoriteten inom böda kamrarne — söka att återupprätta det gamla systemet, Under förhavdlingarnas lopp uttrycktes äfven dem åsigten, att man borde på allvar göra något för att befrämja undervisningen bland de infödde oeh att man lika. ledes borde påskynda aflösningen af den hofveripligt, de hafva att fullgöra mot sina öfverstar. samt beredandet af möjlighet för iem att förvärfva enskild jordegendom, nå;ot som lofvades redan 1869, utan att man ikväl hittills gjort något för att sätta detta verket. Till de konservatives stora hbesymmer börja nu de infödde sjelfve att önika denna förändring, och kan den genomöras, blir dermed en bom satt för en åter sång till det gamla tillståndet, Vidare besärdea ett slutligt afskaffande af slafveriet å Sumatra och Celebes, Detta var visserigen redan beslutet 1860; men nu fick kammaren till sin stora öfverraskning veta, stt genom lagen af nämnda år var väl det lagliga slafveriet afskaftadt, under det att let olagliga ännu fortfor och gälde för nånga tusen menniskor. Det är ett nytt evis på, att Hollands liberale visserligen öresätta sig att utföra många reformer, nen att de, när det gäller, visa blott ringa fver att verkligen genomföra dem liksom de ita nog, ty värr, i sin madfödda konserva ism rygga tillhaka för antagandet af förlag, på hvilka reformernas verkställande är roende, — Underrättelse har au ingått, tt kriget med Atchin åter tagit sin början, ch att de holländska trupperna intagit flere f fiendens befästa ställningar, Hittills ar detta krig kostat 20 millioner gulden 6 kd Br EE tan te